Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 2
EINAR LÖNNBERG
havet något tidigare än Åsunden och denna i sin tur flera
århundraden före sjön Örn, som enl. d:r Lundqvist isolerades
under tidig Ancylustid. Åländern har alltså ej kunnat röna
något direkt inflytande av de i Ancylussjön rådande
förhållandena. Under tiden före den ovan omtalade sänkningen anse
geologerna, att Åländern under torra somrar tidvis varit
avloppslös. Då alla dessa tre sjöar avstängts var för sig, har
den i var och en av dem levande stammen av från ishavet
härstammande hornsimpor utvecklats alldeles oberoende av
varandra. De kommo dock ursprungligen från en gemensam
stam, och alla hade från början samma arvsanslag. De
förändringar, som de genomgått var och en i sin sjö och genom
vilka de skilt sig såväl från den ursprungliga stamformen som
sinsemellan, äro sålunda produkter av isoleringen och den
omgivning och de nya livsvillkor, vilka de blivit underkastade
inom vars och ens hemsjö. Detta är en mycket lärorik sak,
då det visar, huruledes från en och samma fiskart kan på
dylikt sätt utvecklas en hel rad av fiskformer, som åtminstone
delvis äro varandra så olika, att, om man ej kände till
sammanhanget, man skulle förklara dem vara fullt goda arter.
Hornsimporna äro sä utpräglade bottenfiskar, att de ej
kunna tänkas företaga några vandringar från ett vattendrag
till ett annat längs bäckar eller åar. Den övriga fiskfaunan
torde däremot till största delen vara av senare ursprung. De
enda, som möjligen kunnat tänkas ha gjort sällskap med
horn-simpan vid Åländern-bäckenets isolering från det omgivande
ishavet, äro siken och norsen. De andra fiskarterna ha
sannolikt under Ancylustiden, då det baltiska bäckenet hyste nära
nog hela vår sötvattensfiskfauna, vandrat upp genom
Ålän-derns avlopp och sedan stannat där. Impulsen till sådan
invandring är ju från början fiskarnes strävan att vid lektiden
söka sig upp i rinnande vatten, och sedan har en del stannat
och gjort sig hemmastadd, då sjön erbjöd goda
näringsförhållanden. Sålunda erhöll sjön Åländern så småningom sin
nuvarande artrika fiskfauna. Ålen är förmodligen den sista,
som inkommit, och i motsats till de övriga vandrar den upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
