Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
KARIN JANSSON
Rödhakeri (Erithacus rubecula) har under båda höstarna
stundom låtit höra sina locktoner, var man än befunnit sig i
skogen. 1933 upptäckte jag de första rödhakarna den 29 sept.,
1934 redan den 9 sept. De voro sedan kvar till slutet av
oktober.
Till öns fåglar hör gärdsmygen (Troglodytes troglodytes),
vilken jag dock endast observerade vid några enstaka tillfällen
under min första höst på ön. Den andra hösten har den
emellertid varit talrikare. En inflyttning tycks ha ägt rum
natten till den 17 okt., då jag denna dag hörde gärdsmygen
genast jag kom ut på morgonen, och senare på dagen såg
jag ej mindre än sex gärdsmygar under en kort promenad i
fyrstationens närhet. Sedan dess har jag under nästan varje
strövtåg på den skogbeväxta delen av ön sett fågeln eller
hört hans locktoner.
Under hela oktober månad hyser skogen skaror på
stundom flera hundra ring- och skogsduvor (Columba palumbus
och ænasi, vilka helst hålla till i lövängarnas ek- och
hasselbestånd, där de utgöra en enastående vacker anblick,
isynnerhet när solen någon gång bryter genom hösthimlens
molntäcken och framhäver metallglansen i deras fjäderskrud.
Av ugglorna har jag på Gotska Skandön sett en den 6
sept. 1933, som vid 8-tiden på kvällen satt på marken och
kalasade på en harunge. Den syntes större än en kattuggla,
men mörkret gjorde, att jag ej kunde iakttaga henne
tillräckligt noga för att våga uttala mig om arten. — Hösten 1934
hittade jag den 17 okt. en pärluggla (Ægollus funereus), som
var till hälvten uppäten av en rovfågel. Senare, den 16 nov.,
hittades åter en död pärluggla därute.
Den allmännaste dagrovfågeln på Gotska Sandön är
sparvhöken (Accipiter nisus), vilken här liksom duvhöken (Astur
gentilis), som dock förekommer i betydligt mindre antal, blir
mycket närgången och t. o. m. flyger in i trädgårdarna, fastän
det står människor på ganska nära håll och betraktar honom.
Den är talrikast i slutet av sept. samt de första veckorna av
okt., under vilken tid jag hösten 1934, då rovfåglarna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
