Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
KARIN JANSSON
någon enstaka svärta (Oidemia fuscaj och knipa (Bucephala
clangula) synes stundom till på senhösten eller början av
vintern.
Bergänder (Nyroca marila) har jag en gång, den 1 okt.
1933, iakttagit fem stycken i sällskap, och gräsänder (Anas
platyrhyncha) ser man några enstaka emellanåt.
Dykänder och egentliga änder äro emellertid fåtaliga vid
Gotska Sandön. Jag förmodar detta sammanhänger med att
havsbottnen runt större delen av ön består av sand och
saknar växtlighet — endast på få ställen finns tångbeväxt
sten-botten. Strandlinjen är kanske också för jämn för att tilltala
dessa fåglar.
En dykand, nämligen alfågeln (Hareida hyemalis),
förekommer dock vintertid i stort antal. 1933 såg jag de första
alfåglarna den 10 okt.; 1934 den 20 i samma månad. De
syntes första tiden som ett myller av mörka varelser långt
ute till havs och liknade mest av allt jättestora myggsvärmar,
som flögo fram och tillbaka ovanför vattenytan. De första
veckorna höllo de till i tusental långt utanför ön, men drogo
sig så småningom in mot stranden.
Sångsvanen (Cygnus cygnus) flyttar höstetid förbi Gotska
Sandön. Under hösten 1933 såg jag en sångsvan ligga och
simma utanför stranden den 30 sept., och morgonen därpå
flögo ett femtiotal svanar förbi i samlad trupp. Senare under
samma höst berättade fyrbefolkningen, att de observerat
flyttande sångsvanar så sent som i slutet av november.
Av förbidragande gäss lyckades jag i höstas den 3 okt.
få se elva prutgäss (Branta bernicla) simmande alldeles intill
stranden. I flocken funnos såväl äldre som yngre fåglar. En
vecka senare gick en ensam ungfågel på stranden och
plockade bland tången och det torra gräset.
Det enda bevis, som jag kunnat finna på att tordmulen
(A/ca torda) höstetid drager förbi Sandön, är en död
tord-mule, som låg på stranden den 8 okt. 1934. - Även en
tobis-grissla satt den 21 okt. förra hösten uppkrypen några meter
från vattnet. Det hade blåst starkt flera dagar. Fågeln såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
