Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 6 MEDDELANDEN OCH NOTISER RÖRANDE NERIKES FÅGEL VÄRLD
fiskare i Svartån vid Karlslund. På kvällen följande dag fick
jag själv se fågeln vid Oset. Såväl sjön som ån voro tillfrusna,
men en båt hade nyss passerat och fiskaren avspanade de små
öppningarna i den uppbråkade isrännan. 13 jan. var fågeln
tillbaka till Karlslund. 15 jan. dök han åter upp vid Svartåns
utlopp; en iakttagare såg honom på morgonen »fladdra som
en lärka över en vak», en annan fick på eftermiddagen se
honom flyga förbi »som ett blått streck». I och med
båttrafikens upphörande var det emellertid slut med de
halvmilslånga utflykterna till Oset, och kungsfiskaren blev definitivt
bunden vid de öppna forsarna. Då och då ingingo rapporter
om honom. 27 jan. sågs han nedanför fallet med en
sprattlande fisk i näbben, som han slog ihjäl och svalde, detta icke
utan besvär, ty fisken var i största laget. För att ordentligt
få se en kungsfiskare i vintermiljö for jag ut till Karlslund 30
jan. Ån var frusen utom på en sträcka av några hundra meter
där vattnet kraftigt forsade. Även här hade dock is bildats
på och kring de talrika stenarna. Efter två timmar hördes
äntligen den eftersökta fågelns stämma över bruset. Lätet var
ett hastigt upprepat gnissel som antydde, att det var en hanne.
Så upptäcktes snart vinterfiskaren, där han satt på omkr. 4 m.
höjd; i en al, som hängde ut över vattnet. Han hade fjädrarna
uppburrade och såg ut som en boll; temperaturen var — 6° C.
Färgen på huvud och sidor verkade mörkt sammetsgrön,
undersidan föreföll starkare roströd än på sommaren,
»serafimer-bandet» över ryggen lyste — för att använda en modern
jämförelse — som av blått neonljus. Han satt långa stunder
något framåtlutad och stirrade ned i det kringvirvlande vattnet,
dessemellan såg han sig om, neg och gäspade. Efter en stund
flög han bort uppåt ån och i riktning mot den omkr. 2 km
bort belägna forsen vid Lindbacka. När han surrade fram
rätt högt uppe i luften underbelystes buken av snön och
glimmade som rött guld. Som en avskedshälsning avlät fågeln en
vit stråle innan han försvann för våra blickar. Trots sökande
återfanns ej fågeln vidare, ej heller har han setts vid ett par
besök i början av februari. Bara ett par husmaskfiskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
