- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettionde årgången. 1935 /
139

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITTERATUR

139

C. M. Pay: Morkiillan, svensk upplaga, redigerad av Bengt
Bellander. Stockholm 1935, Wahlstrand & Widstrand.

Föreliggande bok är lättläst och intresserar genom en mängd
iakttagelser och berättelser om morkullans liv och uppträdande på
olika ställen. I vissa fall kan man dock icke undertrycka en viss
förvåning över förf:s påståenden och slutsatser. Ett exempel härpå
är, då han påstår, att morkullan normalt blott lägger en kull, trots
klara bevis om motsatsen från Sverige, England o. s. v. Kullar längre
fram på sommaren skulle vara produkter av omvärpning efter en
förlorad kull. Läggandet av en normal andra kull skulle vara
omöjlig på grund av att »morkullans ungar den första, ganska
långvariga tiden» äro »mycket hjälplösa», så att modern därför ej
lämnar dem. Detta påstående torde vara något förhastat, då man
vet, att en morkullunge, som är några få dagar gammal och väger
omkr. 20 gr , kan en vecka senare ha uppnått en vikt av omkr.
110 —120 gr., och då den väger omkr. 150 gr. flyger den ganska
bra. Sålunda omkr. 3 veckor efter kläckningen behöver
niorkull-ungen säkerligen ej modersvård, vilket icke hindrar, att den första
kullen stannar i närheten av boet, där modern inom ej alltför lång
tid kan lägga en ny kull. F. ö. kommer förf. själv med uppgifter,
som ej kunna tolkas annorlunda än som bevis på en mycket snabb
utveckling av första kullens ungar. Han omtalar, att han ett år,
då våren var sen, sköt en ung hane på drag den 6 juni. Ett annat
år i första veckan på juni drogo »var afton även flera unga hanar»;
våren 1933 skulle unga hanar ha dragit redan »de sista dagarna av
maj». De gamla hanarna sägas vid ungefär denna tid m. 1. m.
fullständigt sluta upp att draga(?), så att det skall åtminstone i
huvudsak vara könsmogna (1 ?) ungfåglar, som man sedan ser och hör på
drag i juni och juli! Det tycks vara en hel del motsägelse i
sådana uppgifter som de nu anförda, vilket gör läsaren misstänksam.

E. L.

Smärre meddelanden.

Viggar häckande i Mälaren.

Då jag erfarit, att mitt fynd av boplats av vigg i Mälaren
kunde vara av intresse, får jag meddela följande:

Strax söder 0111 Uppsala vidgar sig Mälaren i ett rätt brett
och öppet vatten, Ekoln, med större och mindre vikar, som på
många håll äro ganska grunda och kantade av täta, höga vassar.
På en liten holme i en sådan grund vik bo, säkerligen sen flera år
tillbaka, viggar. Holmen är inte större än att den under år, då
Mälaren har särskilt högt vatten, helt försvinner så när som på ett
par buskar i holmens mitt. På den ena kortsidan står en rätt tät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:25:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1935/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free