Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
SMÄRRE MEDDELANDEN
föda som fisk. Emellertid lämnade den ungerske ornithologen N.
Vasvåri ett meddelande till den Internationella
ornithologkongres-sen i Oxford sommaren 1934 om stenar i magen på lom, och han
har sedan skrivit och bett att härifrån få mera dylikt material,
men det är ju ej så vanligt att erhålla lommar, så att hittills har
jag ej kunnat hjälpa honom därmed, men han skall nu erhålla en
sats dylika från en vitnäbbad islom. Innan jag nämner några ord
härom, är det dock skäl i att omnämna, att det redan länge varit
känt, att lommar ha stenar i sin måge. Redan den berömde
amerikanske ornithologen Audubon (1780—1851) omtalar, att
islom-men, Colymbus immer, vanligen har »mycket grovt grus» i sin måge.
Collett har i sitt posthuma verk »Norges Fugle», anfört att han
i magen på storlom, Colymbus arcticus, funnit gro\ t grus jämte
växtdelar. Om den vitnäbbade islommen, Colymbus adamsii, säger han
på anförda stället: »De eksemplarer, som her i landet er aabnede
i frisk tilstand har indeholdt levninger af fisk (sild, sei etc.) samt
grus.» Detta synes alltså vara en allmän sak hos denna art. Den
vitnäbbade islom, som lämnat det material, som här skall närmare
beskrivas, har omnämnts i denna tidskrift hft 1 (sid. 47) för i år
såsom dödad på Lina älv den 20 dec. 1934. Den hade bevarats
frusen och nedsändes sedan till Riksmuseum av mag. Sigv.
Sjöberg. Jag undersökte dess maginnehåll för d:r Vasvåris räkning
och fann 13 stenar, som tillvaratogos och mättes. För att lämna
en föreställning om deras storlek uppgivas härmed deras mått. Då
de naturligtvis äro helt oregelbundna, anföras tre mot varandra
vinkelräta diametrar, som angiva största längd, största bredd och
största tjocklek i mm.: 13X8X5; 13,5X10X4,5; 13X5,5X4; 10X9
X5; 10,5X7X4,5; 9X8,5X4; 10X6X4; 9,5X5,5X4; 7,3X5X4;
7,5X6X4,s; 7.8X6,5X4,8; 7X6X3; 6,5 X 5iSoX 3.
Till sin beskaffenhet äro dessa stenar sådana, att lommen väl
har kunnat få tag i dem i Norrbotten. De voro nämligen
mestadels, vad man i dagligt tal kallar »gråsten». Några skulle kunna
betecknas som pegmatit, en var ett stycke av någon grönsten och
en eller två rödaktiga, sannolikt hälleflinta.
Detta är sålunda blott en bekräftelse på, att lommar pläga ha
stenar i magen, men då det skulle vara av intresse att få utrett,
om så alltid är fallet och då d:r Vasvåri är tacksam att få mera
material, så mottages gärna och med tacksamhet mera dylikt
maginnehåll av olika arter lommar. De kunna insändas som prov utan
värde med angivande av lokal samt från vilken lomart provet är
taget under min adress till Riksmuseum, Stockholm 50.
Innan denna lilla notis avslutas, kan det måhända vara av
intresse att erinra därom, att lommarna ej äro de enda fiskätare,
som ha sten i sin måge. Detsamma är också förhållandet med
krokodiler. De krokodiler, som jag sköt i Ostafrika hade allmänt
stenar i magen och avsevärt större än de ovan nämnda.
Krokodilerna ha också en särskild avdelning av magen försedd med
muskulösa väggar, något påminnande om förhållandet hos fåglarna.
Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
