Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
STEN BRANDBERG
Boet — ett gammalt snöskatebo — var beläget 1,75 m.
över marken. Jämförd med övriga noterade fynd är höjden
ö. m. i detta fall anmärkningsvärt låg.
Medan vi diskuterade fyndet, kom snäppan tillbaka och
slog ner i en närbelägen grantopp. Hon flyttade sig närmare och
satt snart nog på en gren i själva boträdet. Det förvånade inte,
när hon kort därpå flög direkt ner på bokanten och ställde sig
bredbent och säker över äggen, innan hon kröp ihop och balade.
Några meter från boträdet stod en tvåstammig björk, och
lämpligare plats för ett gömsle kunde knappast ha funnits.
När vi följande dag togo fatt på gömslebygget, till en början
en plattform en bit över marken, låg snäppan kvar och följde
intresserat våra förehavanden yxhugg och hammarslag till trots.
Inte heller när jag försiktigt äntrade plattformen för att pröva
dess hållfasthet, gjorde hon det minsta tecken till rädsla.
Solen gläntade ner i boet. Det var frestande att redan nu
försöka med kameran. Tanken följdes av handling, och stativ
och kamera kommo upp. Där stod jag nu i min fulla längd
oskyddad med kamera och allt och med snäppan framför mig
lugn och trygg i sin lånta båle. Ridåslutaren gick med vanlig
effekt om än i det här fallet oväntad, i det att snäppan, som
förut givit allt oväsen en god dag, blixtsnabbt reste sig, stod
tveksam ett ögonblick men besinnade sig snart nog och
återtog ruvningen. Vid andra »skottet» flög hon däremot men var
snart tillbaka. Besöket blev emellertid kortvarigt. Av en eller
annan anledning gav hon sig ner på marken, där hon under
en lång stund sprang omkring bland tuvorna och sökte
småkryp. När hon senare återvände, var ljuset redan för svagt
för vidare exponering. Vi lämnade henne för att återkomma
under de följande dagarna.
Vår bekantskap utvecklades, och i fortsättningen kunde
jag lugnt stryka henne över huvudet och näbbet. Spindlar
och insektslarver, som bjödos henne, tog hon ganska snart.
Den andra parten däremot, som jag antog vara honan, var
oroligare och nervösare. Hon flög ofta upp vid minsta
anledning och nalkades boet ytterst försiktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
