Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru jag fann afrikas sällsyntaste fågel
i 79
och Murphy såsom hållande till i träden vanligen på en höjd
av 20—75 fot, och där sitter den helt lugnt och stilla men
gör då och då korta men snabba utflykter för att fånga
insekter.
Smithornis-arterna äro ej granna till färgen. Vanligen ha
de svart hjässa och m. 1. m. olivbrun rygg. Däremot äro flera
av de asiatiska släktena praktfullt färgade. Cymborhynchus är
ovan svart, under purpurröd. Eurylaemus-arterna ha ofta svart
rygg med gula teckningar och vinröd undersida. Psarisomus
är grön med svart huvud visande ett blått mittband samt gul
strupe. Stjärten är lång och blå till färgen. Det är sålunda
ej att undra på, att man förr stundom räknade dessa fåglar
såsom släkt med blåkråkorna. Förekomsten av Eurylaemider
både i sydöstra Asien och i Afrika samt därtill sådana, som
stå varandra så nära i släktskap, som uppenbart är fallet med
Calyptomena och Pseudocalyptomena, är av stort zoogeografiskt
intresse. Dessa fåglar äro ju helt stationära till sin natur, så
att man ej kan vänta, att de göra några vandringar. De äro
också skogsfåglar, vilket tyder på, att de ej kunna tänkas ha
invandrat i Afrika, samtidigt med den sista stora invasionen
dit från Asien, ty då var det huvudsakligen steppdjur, som
inträngde. Det är sålunda sannolikt, att förbindelsen mellan
Eurylaemiderna i Asien och Afrika ligger alldeles ofantligt långt
tillbaka i tiden. De äro ju också fåglar av rätt ålderdomlig
prägel. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
