Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
189
Stor storröding, Salmo salvelinus.
Sommen har redan förut haft rykte för att hysa de största
rödingarne i vårt land, men i vår har denna sjö slagit sitt eget
rekord. I Torpa socken fångades nämligen den 25 april 1935 på
nät utsatta på 10 famnars djup en röding, som uppgives ha vägt
väl i o,s kg.
En »kråsliaj», Chlamydoselachus anguineus,
fångades för ej länge sedan på ett djup mellan 300 och 350 famnar
utanför Irlands västkust. Den upptäcktes, då den salubjöds hos en
fiskhandlare i Haywards Heath, och resterna blevo tillvaratagna av
en naturforskare. Mest regelbundet fångas den vid Japan, men
den synes vara kosmopolit, som flera andra djupvattenfiskar, tv den
har fångats bl. a. vid Madeira, Marocko, utanför Pyreneiska halvön,
i Biscayaviken samt utanför nordligaste Norge.
En »guldabborre».
Ett ovanligt präktigt exemplar av den gulröda varietet av
abborre, som vanligen plägar kallas med ovanstående namn, fångades
den 17 maj i en ryssja utsatt i Väster- eller Strömbäcksfjärden
(Umeälvens västra utlopp) nära Gröthällan i Holmsunds socken,
Västerbottens län, av ynglingen Erik Esberg. Den blev
tillvaratagen av ingenjör Dahlberg i Obbola, som sedan överlämnade den
till överstelöjtnant Lennart Wahlberg, som i sin tur vänligen
insände den till Riksmuseum.
Det var en ovanligt färgpräktig fisk, som väl förtjänade sitt
namn av guldabborre, då man ju hör talas om det »röda guld». Även
utmärkte den sig för sin storlek, i det att den var 325 mm. lång, 83
mm. hög och hade en vikt av över 3 1/a hekto. I och för sig äro
ju dessa tal för mått och vikt hos en abborre ej överväldigande,
men guldabborrarna ser man sällan uppnå sådana dimensioner.
Detta beror sannolikt därpå, att den granna färgen lockar och
ådrager sig gäddors och andra rovfiskars uppmärksamhet i så hög
grad, att guldabborrarna bli slukade, innan de hinna bli särdeles
gamla.
Den nämnda färgen framkallas därigenom, att ’det svarta
färg-ämnet, melaninet, som tillsammans med det gula åstadkommer den
vanligen gröna skiftningen hos en normal abborre, slagit fel och
ej kommit till någon utveckling. Däremot har det gula färgämnet,
som är av carotinoid natur och närstående xantofyll, blivit utvecklat
i högre grad än vanligt, då det ju eljest blott dominerar i
abborrens bröst- och bukfenor.
På samma plats, där denna aborre togs, fångade ynglingen
Esberg i fjol en hermafroditisk lake, som hade både rom och mjölke
i sin bukhåla (enl. meddelande av ingenjör Dahlberg).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
