Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre meddelanden
239
ligen, att så verkligen var fallet. Herr Gödeke omtalar, att
kungs-fiskarne iakttagits nära nog dagligen. »Själv har jag», skriver han,
»en gång iakttagit fyra stycken en längre stund. De sutto på en
torr buske, som låg ut mot vattnet i ån, solande sig i kvällssolen.
Tre gånger såg jag dem fiska. De voro mycket vackra att se.
Tre av dem vände ryggen emot mig, den fjärde bröstet.
Medlemmar av min familj ha sett ända till sex stycken på en gång.
Enstaka exemplar kan man få se, om man följer ån ett stycke. De
stryka fram på omkring en meters höjd över vattenytan och ha då
ett mera visslande läte. Då de sitta stilla sjunga de ssip» eller
»tip». Troligen ha de häckat här, ty det finnes jordgångar
liknande backsvalornas på flera ställen i brinken vid ras i ån. Om
kungsfiskaren ej är flyttfågel, förmodar jag, att den får svårt att reda
sig, om vintern blir kall. Då brukar än vara tillfrusen utom på
ställen, där det är drag. Vid vattenfallet strax här ovan samt vid
ett par mindre strömmar, är det dock alltid något öppet vatten.
Strömstarar pläga hålla till där.»
Vi få väl hoppas, att åtminstone en del av fåglarna skola
kunna reda sig, om vintern ei blir ailtför hård, ty de äro ju en
sann prydnad för sin omgivning, och därtill intressanta genom sitt
levnadssätt och uppträdande. Kungsfiskaren åtnjuter därför lagens
skydd hela året. E. L.
Återvändande tornsvalor, Micropus apus.
Från Furubjers vid Tingstäde på Gotland skriver herr Karl
Gabrielsson och omtalar, att han den 22 juni 1933 ringmärkte
tvenne tornsvalor, som »häckat under takfoten till värt hus under
en följd av år». Den ena erhöll ringen C. 9534 och den andra
ringen C. 9790. Något längre fram på sommaren eller den
r5 juli ringmärktes därsammastädes tvenne ungar med ringarna
C. 9840 och C. 7728. Tornsvalorna ha fortsatt att häcka i de
gamla bona varje år. Den 1 juni 1935 låg en tornsvala på två
ägg, och man önskade undersöka om det var en gammal eller en
av de märkta ungfåglarna, som kommit åter. Det visade sig då,
att det var en av de gamla, nämligen C. 9790, som låg på ägg. Den
17 aug. 1935 ’yckte herr Gabrielsson, »att det skulle vara ett
nöje att se, om det var de äldre eller yngre, som hade ungar».
Han fann då tornsvalan C. 9534. Det var alltså de äldre, som
funnos kvar, ehuru de störts genom föregående undersökning.
Detta är sålunda en bekräftelse från ännu ett håll, på att de
gamla tornsvalorna komma troget åter, men de unga söka sig
ny bostad.
Storkar i Blekinge.
Den 14 juni 1935 iakttogos på en äng utanför Vambåsa skola,
Ronneby, tvenne storkar av läraren därstädes. Besöket varade
ungefär en halv timme, varunder flera personer hade tillfälle att
iakttaga dem. Vart de sedan styrde kosan kunde ej iakttagas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
