Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från kristinebergs zoologiska station sommaren i 935 245
levande, märkes den vanliga sjökräftan eller kejsarhummern,
Nephrops norvegicus. Denna erhålles ofta i stor mängd vid
snurrevadsfiske på lösa lerbottnar. Om dess levnadssätt ute
i naturen får man en god uppfattning genom deras beteende
i akvariet. Ett antal exemplar insattes i en större bassäng,
där bottnen var betäckt med ett c:a 3 dm. tjockt lerlager,
varjämte även fanns ett stenparti. En del av dem gömde sig,
som väntat var, bland stenarna, men ett flertal grävde sig ner
i leran ända till bassängens botten, så att hela denna del blev
fullkomligt genomdragen av gångsystem, ned till vilka ledde
ett stort antal hål. De leva således nergrävda i botten. Härav
förklaras även, att man sällan eller aldrig vid stationens
draggningar, erhåller en sjökräfta i en vanlig skrapa, däremot
erhållas de ej sällan vid användandet av en s. k. ringskrapa,
ett redskap som gräver djupare ner i botten och som således
når ner i deras gångsystem. Till skillnad från sjökräftan lever
som bekant vår vanliga hummer mest på stenbunden mark,
där den har sina nästen, i vilka den drar sig tillbaka och
från vilka den även raskt går till attack mot en inkräktare,
men även den kan gräva sig gångar i sandbotten, däremot
träffas den aldrig på lösare lerbotten. Under vintern, då
temperaturen på grundare vatten gått ned, torde sjökräftorna ej
lämna sina gångsystem, och av deras levnadssätt förklaras
det förhållandet, att snurrevadsfiskare under denna tid ej
erhålla ett enda exemplar på de områden, där de andra tider av
året erhållas massvis. Fisket upphör av sig självt, som det heter.
Möjligheten finnes dock, att de vandra ut på djupare vatten.
Årgången av en del stora sjöstjärnarter, såsom Solaster
papposus, Porania pulvillus syntes vara god. Däremot
saknades en del vissa år m. 1. m. talrika och i ögonen fallande
mollusker såsom Aplysia, Acera, Tritonia och det tycktes vara
ont om nakna mollusker i allmänhet utom DencLronotus, av
vilken den vita varieteten syntes kanske talrikare än eljest.
Det får även anmärkas att av sjöpungar, ascidier, Ciona
in-testinalis uppvisat en mycket svag årgång, så att den endast
erhållits i några få exemplar, där den eljest brukar före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
