Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ornitologiska iakttagelser från fårö 20 1
alldeles motsatt verkan. Piparen blev visserligen snart
övertygad om min ofarlighet, men satte i stället i väg bort efter
stranden. Jag gav dock ej slaget förlorat utan satte efter
honom. Turligt nog träffade jag på en av ungarna och slog
mig ned nära denne ungefär tre meter från strand, där jag
beräknade, att strandpiparhanen skulle komma. Med kameran
klar till aktion inväntade jag så mitt byte. Det är bäst att
omtala, att min apparat ej är en spegelreflexkamera, varför
fågelfotografering är mer än vansklig. Efter en stund kom
den oroliga hanen etappvis närmare. Jag knäppte, då han
befann sig i skottlinjen. Sedan han passerat, hade han
vänligheten att vända om samma väg, varför jag saluterade honom
ännu en gång, innan jag drog dädan.
Juli 23. En småspov (Numeinius phæopus) på holmen.
Den gick och plockade i tången. Då jag kom den för nära
flög den gnäggande över till Norsholm. En bivråk (Pernis
api-vorusj, som jagades av en skrikande fiskmås (Larus canus),
flög ut över viken till en udde bortom Ullahall. Senare på
dagen kommo åtta småspovar utifrån havet och flögo mot
sydväst. De läto »hi-hi-hi hi-hi-hi» under flykten. Vid
stranden av Norsholm höll en flock strandpipare till; båda arterna
i flocken. Möjligen voro de också gäster från nordost.
På eftermiddagen gjordes ännu ett besök på holmen. Tre
vadare av kärrsnäppans storlek sprungo vid stranden. En
visade sig verkligen vara en kärrsnäppa, men de båda andra
är jag ännu ej säker på. De voro brunaktiga på hals och
kräva, undergumpen var vit; att näbben var rak, hann jag
också se. Några vidare kännetecken observerades ej, ty ett
mörkt moln kastade skugga över tingen, dessutom voro de
betydligt skyggare och rörligare än de andra småvadarna. Då
jag närmade mig, flögo de bort över viken på låg höjd. Det
är i mitt tycke nästan retfullare att se en fågel och ej kunna
bestämma den än att ej se något alls. Kanske det var
sandlöpare (Crocethia albaj. En av den mindre strandpiparens
ungar fotograferades, där den tryckte vid stranden. Den var
nu nära dubbelt så stor som då jag först såg den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
