Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några ornitologiska iakttagelser från fårö 20 1
tade jag upp och fick se två svart och vita fåglar, som i
ilande flykt kommo emot mig. Efter endast några sekunder
voro de förbi. Det var två kustpipare (Squatarola squatarolaJ,
som sträckte söderut. Lätet tyckte jag liknade »piui piui».
På en tångvall iakttogs en flock på omkring femtio
kärrsnäppor. De flögo upp och visade en stund sin
beundransvärda flygdisciplin.
På hemvägen passerades den största av vattensamlingarna.
Ett tjugutal strandskator stodo ute på en uttorkad
gyttjebotten, och ett stycke från dem spatserade en grann myrspov
(Limosa lapponica). Jag beslöt mig för att »omringa» honom
för att vara fullt säker, att det ej var en rödspov. Det var
ingalunda lätt, ty strandskatorna blevo genast rakare i halsen.
Snart lyfte de också, och myrspoven följde med. Med lugna
vingslag — utan vitt vingband — och övergump och stjärt
lysande som en ljus kil flög han bort ett hundratal meter och
fällde bland strandskatorna. Rosenbergs presentation i »Oset
och Kvismaren» stämde alltså på pricken. Glad i hågen, ty
det var den första myrspov, som jag sett i det fria, travade
jag hemåt. Uppmärksamheten var nog si och så, ty plötsligt
sirrade fem småsnäppor upp några meter framför mig. De
flögo nästan rakt upp, svängde fram och tillbaka och slogo
så ned längre bort vid vattensamlingen. Platsen tilltalade dem
dock ej, ty de lyfte igen och slogo till vid en annan göl. I
flykten lyste de yttre stjärtpennorna kritvita. Det var
mo-snäppor (CalicLre temminckii). Vi voro gamla bekanta, ty dem
hade jag träffat på Solskär och Mjoön i Luleå skärgård, där
de häcka.
Den 24 juli var sista dagen, jag hade tillfälle att iakttaga
flyttfåglarna. Som förut sagts, torde nog ännu en del arter
kunna anträffas kring Ekeviken, ty platsen utgör förmodligen
en mellanstation på vägen till södra Öland.
Enligt ortsbefolkningen bruka stora flockar av alfåglar,
knipor och bergänder hålla till norr om Fårö om vintern.
Bergänderna bruka ligga i Ekeviken, som sällan fryser till.
De senare åren ha de dock varit fåtaligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
