Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
Dr. Iv. Buresch und J. Zonkow: Untersuchungen tiber die
Ver-breitung der Reptilien und Amphibien in Bulgarien und auf der
Balkanhalbinsel, Mitt. aus den Königl Naturwiss. Instituten in
Sofia, I. Schildkröten undEidechsen, Bd. VI, 1933, p. 150—207;
II. Schlangeti, Bd. VII, 1934, p. 106 —188.
Balkanhalvön är med sina över 50 arter den på reptiler
rikaste delen av Europa. I Sofias museum har man på kort tid,
icke minst på grund av konung Boris speciella intresse för denna
djurgrupp, sammanbragt en utomordentligt vacker samling reptiler,
främst ormar, en värdig ersättning för de äldre, under den svåra
jordbävningen år 1917 så gott som fullständigt förstörda samlingarna.
De båda föreliggande arbetenas främsta förtjänst är det
utmärkta kartmaterialet, som pä en särskild karta för varje art genom
utprickning av samtliga säkra fyndorter i Bulgarien och övriga
Bal-kanländer visar dennas utbredning. Då Balkanhalvön ur växt- och
djurgeografisk synpunkt erbjuder mycket av intresse — här mötas
ju icke mindre än fyra faunaområden: det mellan- resp.
nordeuropeiska, det mediterenna, det orientaliskt mediterenna och det
pontiska — böra de båda arbetena kunna påräkna ett visst
intresse även för många av vårt lands forskare på det växt- och
djurgeografiska området. Så t. ex. visas, hur de båda nordligaste
reptilarterna, skogsödlan (Lacerta vivipara) och huggormen
(Vipera berus), liksom den mellaneuropeiska sandödlan (Lacerta
agi/is) aldrig nå fram till det varma Medelhavets torra kuster, de
stanna i Centralbalkans högsta berg och i de Dinariska alperna.
Hasselsnoken (Coronella) visar ungefär samma begränsning. Av
rent pontiska arter har den lilla Lacerta praticola en gång
sannolikt över Krim kommit till Rumänien och spritt sig längs Donau
och bulgariska Svartahavskusten, varemot den tauriska ödlan
(.Lacerta tatirica) spritt sig såväl längs Donau ända upp till trakten
av Budapest som över en stor del av Balkanhalvöns sydligare
delar. För de sydligare arterna spela framför allt de varma
kusterna en stor roll, men dessutom kan man för så gott som
samtliga arter finna tydliga utbredningsvägar längs de tre stora
floderna Maritza, Struma och Vardar. Europas största orm,
bjälk-snoken (Colitber [Zamenis] gemonensis cassius), är en östlig form
och har huvudsakligen spritt sig längs Donau, över Centralbalkan
och från Mindre Asien ut över de joniska öarna, under det den
närmaste släktingen, pil sn o ken (Coluber [Zamenis] gemonensis
gemonensis), har en västligare utbredning från Kreta över Pelopon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
