- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettionde årgången. 1935 /
288

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

smärre meddelanden 288

upp mer och mer, och ett par gamla havstrutar, som kommo
flygande från Vombsjöhållet, togo sig stålliga ut i den gula
eftermiddagssolen. Fem tranor kommo och fällde långt bort på ängarna.
Efter en stunds sökande återfunnos rödspovarna på sin gamla plats.
Vi sågo dock endast två hannar, varav den ene vid ett slag över
oss hade sällskap med en brushona. Några enkelbeckasiner
uppstöttes även och som väntat visade sig talrika gulärlor och
ängspiplärkor.

Uppe på de sandiga kullarna mellan ängarna och Krankesjön
sågs ej mycket av intresse. Sånglärkornas spel fyllde emellertid
luften och även spovarna läto flitigt höra sig.

Från stranden av Krankesjön lyfte en ensam gluttsnäppa, och
omedelbart därefter från samma plats ett par drillsnäppor. På en
telefontråd satt en småfågel, som vi först förbisågo, men som vid
närmare betraktande befanns vara en steglitshanne.

Då vi i skydd av några buskar stodo och tittade ut över sjön,
kom en häger flygande och fällde endast några meter från oss.
Från denna plats sågo vi även några hussvalor.

Innan vi lämnade sjön bakom oss för att draga oss norrut
mot Revingeheds station, kastade vi en sista blick tillbaka och
fingo härvid bevittna ett elegant skådespel. En stor lärkfalkhana
slog efter en vipa långt ute över sjön. Fyra gånger störtade
falken ned, fyra gånger virvlade vipan undan och undgick som det
tycktes med några decimerer sin snabba förföljare. Så tröttnade
falken på det hela och flög bort och satte sig på stranden, medan
vipan försvann för våra blickar på andra sidan sjön.

Vi fortsatte in genom mossmarkerna, där svart-vita
flugsnap-paren observerades. Vidare sågo vi koltrast och talrika lövsångare.
Tiden tillät oss emellertid ej att närmare undersöka denna gamla
fina småfågellokal.

Uppe vid Revingehed iakttogs slutligen kort före tågets
avgång en grå flugsnappare.

Utom de här omnämnda fåglarna observerades naturligtvis
kråkan, som är helt enkelt sorgligt talrik i trakten, och att råkor,
kajor och skator icke saknades, säger sig självt. De kulturbundna
finkarterna gråsparv och pilfink förefalla att vara ungefär lika
talrika vid gårdarna.

Vad som mest gläder en ornitolog härute är naturligtvis de
många rariteter som förekomma. Men förutom dem påträffar man
en påfallande rikedom av trevliga häckfåglar, genomflyttare och
vintergäster, som förläna åt trakten en säregen prägel.

Erik Dahl. Gustaf Rudebeck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:25:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1935/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free