Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationellt fågelskydd. Av P. von Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELLT FÅGELSKYDD !3
kanska länderna o. s. v. I fråga om oljeföroreningen måste
däremot samverkan bliva mera universell. De sjöfarande
länderna måste här in under samma hatt. Det kostar nämligen
en hel del att inrätta reningsverk på fartygen och, om vissa
länder undandroge sig att meddela föreskrift härom, skulle
detta kunna möjliggöra en illojal konkurrens från deras sida
i fråga om fraktsatserna.
Tanken, att man ej kan komma någon väg i fråga om
fågelskydd annat än på det internationella samarbetets väg, är
ej ny. Redan år 1902 ingicks på franskt initiativ en
konvention med sådan innebörd. Den hade emellertid en mycket
begränsad räckvidd. De svårigheter, som mötte att få de
olika länderna med, föranledde, att man måste söka begränsa
sig till vad som vid den tiden hade utsikt att kunna gå.
Dessutom levde man då ännu i en uppfattning om förhållandet
till de vilda djuren, som var direkt hinderlig för ett mera
utvecklat skydd. Man hade stirrat sig blind på den
omständigheten, att en del djurarter konkurrera med människan om de
tillgångar andra djur och växtvärlden utgöra för henne. Arter,
som angrepo hemdjur och matnyttigt villebråd eller odlingar
och skog, även om det endast skedde mera sporadiskt,
rubricerades som skadliga och av beskaffenhet att böra så långt
möjligt efterhållas eller i varje fall icke göras till föremål för
särskilt skydd. Förhållandet skärptes ytterligare av den ärinu
rådande ofullständigheten i kunskapen om en del djurarters
levnadssätt och näring, som gjorde en generalisering av
förutnämnda slag så mycket närmre liggande.
Allt detta i förening gjorde, att den första internationella
konventionen kom att inskränkas till att avse allenast sådana
fågelarter, som enligt dåtida uppfattning ansågos direkt
nyttiga för jordbruket, närmast insektätande arter och en del
rovfåglar, om vilka man visste, att de förnämligast livnärde
sig av vissa smågnagare, reptiler o. dyl.
I den åskådning, som sålunda låg till grund för den första
överenskommelsen, har sedan dess ingående skett en
grundlig förändring. Man har kommit underfund med, att strängt
taget ingen djurart är i och för sig skadlig och att, om en
art under vissa förhållanden blivit det, detta till en stor del
beror på att människan genom sina ingripanden i naturens
ordning rubbat jämvikten i denna. Kråkplågan, där den finnes,
beror t. ex. icke så litet på att människan för hårt
efter-hållit en del rovfågelarter som skadliga, vilka förut hjälpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
