Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Zoogeographica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
LITTERATUR
Syd-Amerika. Tack vare åkerbruk och boskapsskötsel förökas de
av desamma beroende fågelarterna. Så tilltaga också rovfåglarna.
Trädplantering i skoglösa områden gynnar spridningen av
trädbyggande fåglar. Bältor få bättre existensmöjligheter tack vare
jordens upplöjande etc.
Istiden har spelat en dominerande roll för utgestaltningen och
fördelningen av Europas recenta djurvärld. Så finner Holdhaus
att de terrestriska grottformernas utbredning faller utanför f. d.
nedisade eller tundrabärande områdena i Mellaneuropa. Lindroth
urskiljer bland skalbaggarna en grupp av boroebritiska former,
vilka han anser ha bildats före sista istidens maximum. I vissa
fall skulle de haft möjligheter sprida sig via den tidvis torrlagda
Dogger Bank mellan de britiska öarna och Skandinavien.
Det finnes som bekant en synnerligen rik litteratur beträffande
det s. k. bipolaritetsproblemet. Leo Berg har undersökt de
bore-ala formerna bland de marina bipolära arterna och anser att deras
bipolaritet skulle vara förorsakad av tropikernas avkylning under
istiden. Därigenom skulle en kommunikation ha möjliggjorts, pä
djupare vatten, mellan nordliga och sydliga tempererade områden.
Vandringsvägarna ha huvudsakligen varit kontinenternas västkuster,
där vi till följd av jordrotationen ha uppvällande kallt vatten.
Beträffande artparalleller mellan Atlantens och Stilla havets
tempererade faunor anser samme förf. i ett senare arbete att de,
huvudsakligen i pliocen tid, ha haft möjligheter till
sammanhängande utbredningsområde längs Sibiriens nordkust.
För de tropiska formernas fördelning och spridning har det
tertiära Tethyshavet spelat en mycket viktig roll. Sv. Ekman
anser att Karibiska havet och västpacifiken ha mottagit sin
huvudsakliga grundvattensfauna ur detta gamla rika Tethys. De två
stora tropiska havsregionerna utgöras av ett västpacifiskt och ett
atlant-ostpacifiskt område, skilda åt av en hydrografiskt betingad
ostpacifisk spärr. Samme förf. antager i ett arbete om ålen att
de atlantiska ålformerna invandrat via Tethvs. Dessa ålars nutida
vandringar till Sargassohavet skulle vara dirigerade av negativ
fototaxis, positiv termotaxis, strömförhållanden etc. och ålungarna skulle
av strömmen transporteras till Ostamerika eller Västeuropa.
Meningarna ha brutit sig skarpt angående ursprunget till
Bai-kalsjöns fauna. Leo Berg anser i motsättning till Werestchjagin
att man här ej alls kan tala om marina relikter. De i faunan
ingående elementen utgöras dels av en rest av urgamla endemiska
sötvattensformer, dels av en övertertiär reliktfauna med tidigare vid
utbredning i Eurasien. Några geologiska bevis på marina
havs-transgressioner till området finnas ej.
Samtliga de förf. som i Zoogeographican mera ingående ta
upp problemet om kontinentförskjutningen ansluta sig mer eller
mindre bestämt till Wegeners teorier. För att förklara Afrikas
faunatyper antar Bræstrup i likhet med Wegener och Koppen,
en förskjutning norrut under tertiärtiden av breddgraderna, så att
ekvatorn då låg i Nordafrika, medan Centralafrika då hade det
sydliga stäppbältet. Eidmann har på Sydlabrador funnit en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
