Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Ullhandskrabban vid Kalmar - Ett ovanligt stort hagtornsträd - Den lappländska skinnarbaggen har blivit inomhushjon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
47
fots djup. Herr Wollberg tillvaratog djuret, och skänkte det
sedermera till Kalmar läroverks samlingar.
I september 1934 lär en stensöfiskare (Söderman) fått en sådan
krabba i sina nät, och vid ungefär samma tid iakttogs en annan
av en fiskare (Sjöbrand) från Angö, en förstad till Kalmar, i
stadens norra del. Båda hade trott, att det var »den lede själv», de
fått i båten och skyndsammast kastat odjuren levande över bord.
Det första tillvaratagna fyndet av krabban i Sverige gjordes
vid Alby på sydöstligaste Öland den 23 maj 1933 (se denna tidskr.
1934 sid. 488). När alltså nu uppgifter om fyra fynd från
kalmarfarvattnen föreligga, är det väl troligt, att ullhandskrabban fått fast
fot i Kalmarsund och snart ytterligare låter höra av sig.
Sven Hanson.
Läroverksadjunkt, Kalmar.
Ett ovanligt stort hagtornsträd,
som växer vid Melby i Segerstads socken på södra Öland, har
nyligen på tillstyrkan av Vetenskapsakademien fridlysts. Det tillhör
Hagtornsträd, Crataegus oxyacantha, vid Melby i Segerstad socken, Öland.
arten Crataegus oxyacantha och dess för denna art jättelika växt och
märkliga utseende framgår av ovanstående bild. Trädets höjd
uppgår till 6 — 7 m. och diametern av dess vida krona är omkring 11 m.
Den lappländska skinnarbaggen har blivit inomhuslijon.
Ett intressant fall av anpassning till nyskapade livsbetingelser
iakttogs sommaren 1933 hos den stora svarta lappländska
skinnarbaggen, Thanatophilus (Silpha) lapponicus Hrbst.
Denna är utbredd i alla växtsamhällen med sluten vegetation
utefter hela den skandinaviska fjällkedjans arktiska och subarktiska
regioner och lever normalt på as och djuravfall. Kring lapparnas
lägerplatser är den allmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
