Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om fågellivet vid sjön Östen i Västergötland. Av Axel Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÅGELLIVET VID SJÖN ÖSTEN I VÄSTERGÖTLAND 7 l
skjuter en stor vik in i lä av en trång passage, och där liknar
åter vegetationen västsidans. — Efter stranden se vi
högvattnets verk: randen kantas av söndersmulad fjolårsvass, och
de yttersta trädbestånden ha förvridits och knäckts av
is-skruvningen.
Sjöns största fria vattenyta bildar alltså dess nordöstra
hälft. I övrigt växer den igen från söder och väster, och bör
förutom efter den sterilare östsidan bjuda en »lersjöfauna»
full tillfredsställelse. Emellertid spela vissa faktorer in. Runtom
sjön betas stränderna och maderna, de årliga
översvämningarna variera vattenståndet från den ena sommaren till den
andra, de stora vassarna kunna brytas ned ni. e. m. fullständigt
och de fåglar som äro beroende av fjolårsvassen då ej finna den
terräng de behöva för bobygge och skydd. Slutligen lär jakten
närma sig rovskytte. Framförallt dessa förhållanden vill jag
tillskriva, att fågellivet dock ej var så rikt som man kunde
väntat. Nedan har jag upptagit de arter, som jag anser vara
av speciellt intresse:
Sävsparven: tämligen allmän, framförallt kring fjolårsvassarna
med videterräng.
Gzilärlan: tämligen allmän efter västsidan.
Bastardnäktergalen vill jag nämna ensam bland sångarna, då
den hördes nästan var man befann sig i de ljusa lövskogspartierna
efter sjökanten.
Rörsångaren sågs och hördes i resterna av fjolårsvassarna för
att sedan flytta ut i de nya vassbarriärerna mot den fria
vattenytan. Något bo fanns ej. Jfr Söderberg 1918.
Sävsångaren: allmän; som föregående.
Lärkfalk och tornfalk sågos dagligen jaga över maderna.
Fiskgjusen syntes dagligen fiska i sjön, ibland 4 stycken.
Närmaste kända häckningsplats vid sjön Vristulven ungefär en mil
västerut.
Briina kärrhöken: vid sjön uppehöll sig under hela tiden en
ensam fågel, troligen en gammal hona, som regelbundet höll sig
i kontakt med fjolårsvassarna. Närmaste häckningsplats
Hornborgasjön. Finge vassarna ett år stå orörda, borde de bjuda utmärkta
boplatser.
Vipan: allmän efter västsidan.
Storspoven: allmän runt hela sjön.
Rödbenan syntes vid ett tillfälle på starrängarna i nordväst.
Närmaste häckningsplats Hornborgasjön och Vänern.
Grönbenan torde häcka på flera ställen efter strandängarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
