Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Tjockfoten, Burhinus oedicnemus Lin., funnen vid Ängelholm - Fågelnotiser från Västerbotten - Några strödda fågeliakttagelser från Örebrotrakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hävringe i mitten av maj 1930, vägde 416 gr.). De av konservator
Granstedt meddelade måtten av det vid Ängelholm nu funna
exemplaret äro också alla i underkant av de för arten kända,
nämligen vinglängd 239, stjärtlängd 120 och tarslängd 70 mm.
Förut har tjockfoten endast ett fåtal gånger påträffats i
Sverige, nämligen i Sandby socken på södra Öland i nov. 1898, vid
Mölle i Skåne i febr. ($ vikt 535 gr. enl. uppgift), vid Frölunda
söder om Göteborg i okt. 1915, vid Enskär i Södermanlands
skärgård 1919 och vid Hävringe utanför Oxelösund 13 maj 1930. Det
nu funna ex är sålunda det sjätte. Tjockfotens vanliga nordgräns
synes vara Östersjön. I Tyskland förekommer den t. ex. ända upp
i Holstein och i England huvudsakligen i de södra och östra
delarna av landet. Norr otn de sålunda skisserade gränserna träffas
den blott i enstaka vilsekomna exemplar liksom hos oss.
Fågelnotiser från Västerbotten.
För någon tid sedan omtalade forstmästaren Elis Eriksson,
att han den 18 maj 1935 vid Storbyn i Åsele sett 3 st. kustpipare,
Squatarola, vilka väl troligen voro försenade i sin flyttning till de
sibiriska tundrorna, där den ju häckar. Samtidigt sågos även andra
vadare såsom gluttsnäppa, grönbena, skogssnäppa m. fl.
Den 12 juli 1935 såg jag ett bo med nykläckta ungar av
ringduva på den s. k. Kåtaholmen i sjön Storuman. Nämnda
holme ligger ungefär 15 km. från Storumans järnvägsstation.
Under 7 års tid har jag genomkorsat flera lappmarkssocknar utan att
observera någon ringduva. Jägmästare Zetterberg har dock
omtalat (se »Svenska Fåglar», sid. 549), att han 1909 funnit
ringduvan häckande vid Luspen i Stensele, sålunda egendomligt nog
så gott som på samma plats, där arten nu återfunnits.
En hussvala, som ännu så sent som den 20 sept. 1935 hade
sina ungar i boet, iakttogs vid Blaikens gästgivaregård. Vid min
återkomst från Tärna den 30 sept. voro fåglarna ännu kvar, men
ungarna voro nu flygga. Vid sistnämnda tillfälle sågos 6 st.
hussvalor.
Lycksele den 3 mars 1936. Bertil Småländer.
Några strödda fågeliakttagelser från Orebrotrakten.
En vårfågel, som jag haft tillfälle att iakttaga helt ofta, såg
jag härom dagen taga en talgoxe i flykten. Jakten gick så
fenomenalt snabbt, att det verkade som när bofinkhanar förfölja
varandra i luften.
I våras iakttog jag med full säkerhet, att de tidigt
ankommande ljungpiparna tillhöra den sydliga rasen.
En rätt egendomlig iakttagelse gjordes på brushanar i höstas.
Under sina färder från dybankarna vid Oset inåt land togo de sig
före att slå ned mitt i staden, där de sprungo omkring bland
duvorna mitt i värsta trafiken. Närmare 30 kunde man räkna, och
dessa följdes hela tiden — minst tre veckor — av två unga
spov-snäppor. Fåglarna läto sig tacksamt matas med vetebröd av skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
