Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Fågelnotiser från Skäldervikstrakten - Ännu en klykstjärtad stormsvala funnen i Sverige sistliden vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
SMÄRRE MEDDELANDEN
En blå kärrhök (hona) uppehöll sig här förra vintern. Vid
ett tillfälle såg jag honom komma flygande med något föremål i
klorna, som föreföll vara en ganska tung börda. Då han
sedermera satte sig vid en gärdesgård, gick jag efter, och då han flög
upp, kvarlämnade han en ännu varm rapphöna. Pä grund av
denna händelse skulle man ju ej tro kärrhöken vara så oskyldig,
som han i den ornitologiska litteraturen uppgives för. Men nu
skola vi ej döma denna spensliga och något oviga rovfågel för
hårt. Jag för min del tror ej, att höken tagit denna kraftiga
rapphöna själv. Rapphönan befanns endast ha ett mindre hål under
ena vingen, som möjligen förorsakats av hökens ena klo.
Förmodligen har rapphönan tornat mot en förbigående telefonledning,
som vållat hennes död samt funnits av ifrågavarande kärrhök.
Den kalla våren har haft en synnerligen ogynnsam inverkan på
småfåglarnas trevnad och häckning. Genom av mig på
försommaren företagna vandringar i skogsdungarna häromkring, ha dessa
befunnits vara ytterst fågeltomma och tysta. Isynnerhet har
sångar-släktet varit helt frånvarande. Ej ett enda bo av trädgårdssångare
har stått till att upptäcka, likaså har den svarthuvade sångaren ej
häckat. Törnsångarens bo har jag ej funnit i mera än tvenne
exemplar, men ärtsångaren syntes ej ha undergått någon
deci-mering. Även på småvadarna synes våren ha inverkat. Av större
strandpiparen, som häckat på den sandiga Farhultsstranden
stundom i ett tiotal par, kunde jag ej finna mer än ett enda bo, fast
antalet strandpipare var mycket större än föregående sommar. Till
och med viporna visade ej något intresse för sin fortplantning, ty
knappast något bo kunde upptäckas. Vart ha nu de små sångarna,
som i så stort antal föregående somrar befolkade våra skogar och
busksnår, tagit vägen? Man kan vara böjd för att tro, att de
förolyckats under sina flyttningsfärder genom för dem olämplig
väderlek. Kanske ha de ej flyttat så långt mot norden som annars,
utan stannat på någon sydligare breddgrad. Om någon av Fauna
och Floras läsare har någon liknande iakttagelse, så vore den ju
intressant i ett kommande häfte av ovannämnda tidskrift.
Södåkra, Jonstorp den 10 nov. 1935.
Fritjof Persson.
Ännu en klykstjärtad stormsvala funnen i Sverige sistliden
vinter.
Med anledning av det fynd av en stormsvala, som omtalas i
Fauna och Flora, hft. 1, 1936, ber jag att få meddela, att en
klykstjärtad stormsvala blev funnen på en gata här i Eslöv den 17 okt.
1935. Exemplaret överlämnades till härvarande läroverk och har
nu införlivats med dess fågelsamling. Hård västlig storm rådde
här omkr. den 17 okt., vilket torde utgöra förklaring för fyndet.
Eslöv den 9 mars 1936.
Per Zelleroth.
Läroverksadjunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
