Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om skogslämmeln, Myopus schisticolor. Av Einar Wirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNINGAR OM SKOGSLÄMMELN 113
otydligt, framgår av här reproducerade fotografier av en vid
Kvarned tagen ung hona.
Liksom hos våra övriga däggdjur, så visar naturligtvis
även skogslämmelns färg en del variationer. Dessa lämlar
kunna vid samma årstid vara mörkare eller ljusare grå med
den kanelfärgade teckningen starkare eller svagare, gulare
eller mera markerat kanelbrun samt inskränkt till en ganska
otydlig och relativt liten fläck eller också utbredd över nästan
hela översidan, förtonande nedåt sidorna. Den mörkaste av
lämlarna är en ung hona, tagen vid Mossviken den 11 sept.
Förutom att det grå är mycket mörkt, är hennes ländfläck så
svagt framträdande, att den knappast kan karakteriseras som
en fläck, utan lämpligare angivas som ett osammanhängande
gulgrått skimmer över ett ganska litet, nästan kvadratiskt
område å korsryggen. Hos flertalet av lämlarna är ländfläcken
något päronformig med en försvinnande spets framtill, hos
många når den i en strimma fram till halsen och bakåt under
avsmalnande ända ned till svansen. På somliga exemplar
sträcker den sig ned å lårens bakre del, då även svansens
översida kan vara en smula brungulaktig. Ett par lämlar från
Lindås voro kanelfärgade å översidan ända — ehuru svagare
— fram till ögontrakten. På dessa Lindåslämlar förekommo
även å öronens framsida hår med gulaktiga spetsar.
Partiet mellan ögonen och nosspetsen kan synas grått
med svartaktiga fläckar — en å nosspetsens översida och en
framför vartdera ögat — vilka kunna vara mera
sammanflytande eller otydliga.
Teckningar, vilka avvika från den normala variationen,
måste givetvis vara sällsynta och endast en sådan har
hittills blivit observerad. Den ovan omtalade mörka lämmelhonan
från Mossviken har nämligen högra bakfotens alla tår
fullständigt helvita.
Konservator Gustaf Kihlén i Köpmannabro, till vilken
jag sänt flertalet av de monteringsdugliga skogslämlarna, har
benäget meddelat bifogade storleksuppgifter å de vuxna djuren
— endast tre till antalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
