Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kännedomen om stensimpans och bergsimpans förekomst i Sverige. Av Orvar Nybelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN SIM PANS OCH BERGSIMPANS FÖREKOMST I SVERIGE I 1 117
för de ofta sammanblandats och i en del fall även felbestämts.
Om man emellertid som kännetecken håller sig till den fjärde,
innersta mjukstrålen i bukfenan, vilken hos stensimpan är
längre, hos bergsimpan kortare än bukfenans halva längd,
möter det inga svårigheter att särskilja dem, åtminstone har
jag på ett relativt stort material aldrig funnit några
mellanformer mellan de båda typerna.1 Då de dessutom i ett par
fall, såsom i Vättern och utefter Östersjöns kuster, leva sida
vid sida, kan det ej gärna vara tal om några lokalformer eller
s. k. ståndortsmodifikationer. Till det nyssnämnda
kännetecknet komma naturligtvis även andra, vilka dock synas vara
mera varierande och följaktligen ej så säkra.
Granskar man de gängse handböckernas uppgifter
angående stensimpans och bergsimpans utbredning i vårt land,
så påträffar man nästan genomgående den mer eller mindre
tydligt uttalade uppfattningen, att båda sannolikt förekomma
över hela landet å för dem lämpliga lokaler. En från denna
avvikande mening företrädes emellertid av Lilljeborg, som i
sitt stora arbete »Sveriges och Norges Fauna», med anförande
av ett flertal lokaluppgifter framhåller, att den senare arten
så väl i sin allmäneuropeiska utbredning som hos oss tycks
föredraga högre belägna, bergiga trakter, vilket också
föranledde honom att för denna art, som då saknade en officiell
svensk benämning, föreslå namnet bergsimpa. I sitt
monumentala arbete »Djurvärldens utbredningshistoria på
Skandinaviska halvön» har Sven Ekman givit följande träffande
sammanfattning av vår hittillsvarande kännedom om dessa
arter och deras förekomst hos oss: »Utan att göra något
uttalande om dessa båda simpors systematiska ställning till
varandra sammanslår jag här båda, emedan de i allmänhet icke
hållits isär i den faunistiska litteraturen. C. gobio förekommer
inom Sverige möjligen företrädesvis i de lägre delarna, dock
norrut ända upp till Torne älv, C. poecilopus dessutom i
bergstrakterna. Endast den sistnämnda formen finnes i Norge.
Utbredningen är icke känd i detalj. Den omfattar i Sverige
i stort sett hela södra och mellersta delen utom Bohuslän och
Halland, och möjligen är den också sällsynt i småländska
höglandet (Lundberg). Uppgifterna om deri övre gränsen äro
följande: Härjedalen i Ljusnan med bifloder (Lilljeborg 1891,
1 Hos en i övrigt fullt tvpisk stensimpa från Värkeån vid Andrarum i
Skåne har jag dock funnit den innersta bukfenstrålen böjd och förkrympt;
att det här är fråga om en individuell missbildning torde vara otvivelaktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
