Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kännedomen om stensimpans och bergsimpans förekomst i Sverige. Av Orvar Nybelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN SIM PANS OCH BERGSIMPANS FÖREKOMST I SVERIGE I 1 3
bergsområdena, även om för denna arf några undantag finnas.
Fyndlokalerna Vättern och Sommen samt Lagans nedre del
ansluta sig emellertid nära till det sydsvenska
höglandsområdet och detsamma är i viss mån också fallet med
fyndlokalen Mjörn i Västergötland. Helt isolerad är blott lokalen
Baldersnäs i Dalsland. Även om de inlagda fyndorternas
antal är alltför litet för att tillåta några säkra slutsatser,
åtminstone beträffande gränserna för de olika arternas
utbredning, så synes fördelningen av dem vara så entydig, att den
ej kan vara beroende av rena tillfälligheter. Den av
Lilljeborg framställda åsikten om dessa båda simparters
utbredning i vårt land, synes alltså vara fullt riktig.
Frågar man sig nu vad orsaken kan vara till denna olika
fördelning av stensimpan och bergsimpan, så torde den i
betraktande av de båda arternas, såvitt vi veta, likartade
miljöanspråk bäst kunna förklaras genom antagandet att de båda
arterna invandrat till oss vid olika tidpunkter, varvid
bergsimpan skulle ha inkommit först och antagligen utbrett sig
över stora delar av landet, varefter den i de lägre delarna
undanträngts av den senare invandrade, i allmänhet något
större och följaktligen kanske också konkurrenskraftigare men
sannolikt något mindre köldhärdiga stensimpan.
Antagandet om stensimpan som en förhållandevis sen
invandrare synes bekräftat av det faktum, att den i likhet med
några andra Vänerfiskar, nissögat, sutaren, faren och vimman,
saknas i Norge. Då emellertid samtliga dessa fiskar med
säkerhet invandrat till Sverige från öster, och då en
invandring till den forna Vänerviken via Kattegatt väl får anses
utesluten, måste de å andra sidan ha funnits i Ancylus-sjöns
västra del redan innan dess utlopp till Vänerviken, Sveaälven,
sinade, en tilldragelse, vilken av geologerna anses ha inträffat
omkring 7,000 år f. Kr. Det är under sådana förhållanden
anmärkningsvärt, att de nämnda fiskarterna ej hunnit sprida
sig till Norge, då Hüitfeldt-Kaas på grundval av
upplysningar från Brögger antager att den sista kontingenten
invandrare, nämligen björkna, gös, färna och asp, kunnat
invandra till Öieren så sent som cirka 4600 f. Kr. Med den
osäkerhet som ännu råder beträffande dateringen av de
geologiska förändringar, som i detta sammanhang äro av
betydelse, måste frågan om tidpunkten för de norska
vattendragens isolering från Vänersystemet tillsvidare lämnas öppen;
antagligen ligger den dock betydligt eller cirka 1,000 år längre
8 — 36342. Fauna och Flora IQ36. Häft. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
