Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Robert Cushman Murphy, Oceanic Birds of South America
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteratur
T37
då av svält, på samma gång som de måste kämpa mot stormen.
Deras ämnesomsättning är hastig, och visserligen kunna de uthärda
svält så länge att deras kroppsvikt blir reducerad till omkr. hälften
av den normala, men sedan duka de under. Råder det stark
på-landsvind, är det stor fara för att de skola drivas in över land,
där de ej alls kunna reda sig, utan måste ömkligen förgås.
De hydrografiska förhållandena äro likaledes av ofantligt stor
vikt för de pelagiska fåglarna, emedan tillgången på deras föda av
olika djurslag ytterst beror därpå. Såväl fiskar som lägre djur
kunna endast leva i vatten av viss salthalt och temperatur. Med
hänsyn till ytvattnets beskaffenhet skiljer förf. mellan följande zoner:
antarktiska zonen med en sommartemperatur av från —1° C. i
söder till +3,s C. längst i norr och tämligen låg salthalt, vanl.
under 34 %o; subantarktiska zonen med sommartemperatur +5,5°
till +14,5° C. och salthalt 34—34,5 °.’oo; subtropiska zonen
sommar-temperatur + 18,s° till +230 och salthalt ända till 36 %>o; tropiska
zonen +230 till +29° C. och salthalt 35,5—37 %0. Var och en
av dessa zoner har sina typiska fågelarter. Den amerikanska
kva-dranten av den antarktiska zonen hyser 4 arter pingviner, 2
albatrosser, 8 arter andra stormfåglar och några raser av storlabbar.
Längst mot söder gå kejsar- och adeliepingvinerna samt en stoilabb.
Utom de nämnda kunna några andra tillfälligt intränga i denna
zon. I nästa zon är antalet arter mycket större. Där finnas 2
pingviner, 4 albatrosser, omkr. 17 andra stormfåglar, 3 skarvar, 2
labbar och en mås. Gemensamma för de båda nu nämnda
zonerna äro kungs- och papuapingvinerna, 2 albatrosser, 3 andra
stormfåglar (bland dem den rovgiriga jättestormfågeln och den vida
utbredda »kapduvan»), en mås, en tärna och den märkliga
slid-näbben, Chionis. I den subtropiska och den tropiska zonen är
tillgången på havsdjur mycket mindre än i de båda föregående till
följd av vattnets beskaffenhet, vilket inverkar på fågellivet. Många
fåglar bli därför mera bundna till närheten av land eller en viss ö,
och pä detta sätt ha många lokala raser utbildats. Stormfåglarna
äro mindre talrika, men i stället finna vi ett större antal tärnfåglar
samt flera i de kalla zonerna ej representerade grupper såsom
tropik- och fregattfåglar, .SWa-arter och även en pelikan. Långt från
land träffar man i varma hav mycket få fåglar. T. o. m.
fregattfåglar, som ha ett rykte att vara långflygare, avlägsna sig oftast ej
så särdeles långt från sin hemö. En brun, vitmagad Sula leucogaster
anses vara den, som vågar sig ut på de längsta färderna, liksom
även tropikfåglar.
På den västra sidan av Sydamerika sträcker sig den kalla
Humboldtströmmen långt norrut, vilket medför, att fågeltyper av
antarktiskt ursprung där möta sådana av tropiskt eller t. o. m.
sannolikt ännu nordligare ursprung. Även på Galapagosöarna,
som ligga norr om Humboletströmmens nuvarande räckvidd,
förekommer en pingvin, som dock utgör en säregen art, och ett par
stormsvalor, ehuru tropiska havsfåglar dominera. En del av dessa
ha sin närmaste släktskap med sådana, som leva i Västindien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
