Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kort översikt över den kinesiska ullhandskrabbans ställning i Europa vid slutet av 1935. Av E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kinesiska ullhandskr abb ans ställning i europa 1 85
även träffats vid Englands kust. I Östersjöområdet har den
spritt sig ej blott längs tyska kusten utan även nått fram till
de Baltiska länderna och Finland. Flertalet svenska fynd torde
ha omnämnts i denna tidskrift. Den stora ökningen och
vandringen har dock framför allt givit sig till känna i sötvattnen.
Fortplantningen äger rum vid kusten, såsom närmare skall
omtalas i det följande. Sedan vandra de unga krabborna
uppför floderna och deras tillflöden, så långt de kunna komma.
I Elbe ha de t. ex. nått fram ända till Prag. Ej nog härmed,
genom att begagna sig av’ kanaler, som förbinda olika
flodsystem, kunna de intränga i områden, som ej direkt stå i
förbindelse med deras ursprungsplatser i havet, t. ex. Oder
och Weichsel. Sedan krabborna utvuxit till en viss storlek,
återvända de utför floderna ned till havet för att fortplanta
sig där, om salthalten vid flodmynningen är hög nog därtill.
Alla unga krabbor vandra naturligtvis ej så långt uppför
flodloppen, utan de sprida sig och stanna på för dem
gynnsamma platser längs hela flodsystemet. Talrikheten är dock
ojämförligt störst i flodloppens lägre delar. I Elbes böhmiska
delar äro ullhandskrabborna ännu ej så talrika, att de äro
skadliga för fisket. Dammar, skibord, slussar och andra
vattenbyggnader utgöra ofta ett visst hinder för krabbornas
framträngande. En del släppas dock igenom vid den normala
sluss-ningen, och över dammarna söka de att klättra eller i värsta
fall att kringgå dem på land. Samtidigt med att
ullhandskrabborna vidgat sitt utbredningsområde, ha de även ökats i
antal. Detta är t. ex. fallet i Holland, särskilt i Groningen och
Friesland, liksom också i Oder- och Weichseleområdena. Här
har dock ännu ej deras skadegörelse blivit av någon större
betydelse. Den ojämförligt största mängden förekommer
fortfarande i Elbe- och Weserområdena. Huruvida den naturliga
ökningen nått sin högsta gräns är ännu ej klarlagt. Att deras
talrikhet där är ofantlig, framgår av den statistik, som man
sökt att åvägabringa. Under år 1935 fångades t. ex. i
Elbe-området, i särskilda fångstinrättningar, ej mindre än 4,016
centner ullhandskrabbor, därav på ett enda ställe i Havel ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
