Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Svarttärnan försvinner definitivt från Gotland? - Europeiska fåglar som gäster i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
smärre meddelanden 2 39
halv utdikning skall företas och grävningarna påbörjas redan nästa
sommar. Härigenom torde Linas saga som Gotlands fågelrikaste
sjö vara all!
Om dvärgmåsen försvunnit från Lina, så har den dock
glädjande nog hållit sig kvar på övriga lokaler. Så hade vi t. ex. nöjet
att se flera par både i Fardume och Tingstäde träsk. Vidare
iakttogs en dvärgmås i Paviken, strax norr om Klintehamn. Huruvida
häckning förelåg här kunde vi ej konstatera, men det är ganska
troligt att så var fallet.
I Paviken fanns vidare gott om vigg, och i skrattmåssamhällena
hittade vi sammanlagt 4 viggbon med 7—9 ägg. I denna
intressanta sjö visade sig också en svartsnäppa på flyttning söderut så
tidigt som den 10 juni.
Stockholm den 29 juli 1936.
JV. Larsson. G. Svärdson.
Europeiska fåglar såsom gäster i Amerika.
I den nordamerikanska ornithologiska tidskriften The Auk för
juli 1936 lämnas några intressanta meddelanden om europeiska
fåglar, som nyligen träffats i Förenta Staterna eller Västindien.
Det första av dessa gäller krickan, Anas (Nettion) crecca. Denna
art har flera gånger visat sig i östra Nordamerika, och sådana fynd
sägas under det senaste decenniet ha ökats. Den 7 mars i år
(1936) sågos vid Long Island två drakar av europeisk kricka i
sällskap med en flock av den amerikanska arten. Dessutom sågs där
en fågel, som hade ett utseende tydande på, att det var en bastard
mellan de båda nämnda arterna. Den hade nämligen jämte en del
kännetecken karakteristiska för vår kricka även det vita band på
vardera sidan av bröstet, som kännetecknar Neition carolinense. Då
båda dessa former stå så nära varandra, är en bastard mellan dem
en rätt naturlig sak. Det uppgives också ha iakttagits, att hanar
av båda arterna samtidigt uppvaktat en amerikansk krickhona.
Förf. av detta meddelande, A. D. Cruickshank, uttalar såsom sin
åsikt, att de krickor av europeiska arten, som träffats i
Nordamerika, kommit från Aleutiska öarna, där arten häckar. Orsaken till
denna hypotes är, att flertalet av andfåglar, som övervintra vid den
atlantiska kusten av Nordamerika komma dit från nordväst. Enligt
referentens uppfattning är det dock vida mera troligt, att
ifrågavarande krickor kommit från Island, alldenstund även en del andra
fåglar därifrån vid flyttningen styra sin kosa till östra Nordamerika,
ehuru huvudmängden flyttar mot sydost till Europa.
I samma tidskriftshäfte omtalas också, att en europeisk
morkulla, Scolopax rusticola, hösten 1935 skjutits i Ohio. Exemplarets
arts-identitet hade fastställts genom undersökning av skelettet. Det
uppgives i samma artikel, att den europeiska morkullan tillfälligtvis
funnits vid Nordamerikas kustland, men hittills ej längre västerut
än i Pennsylvania. — De morkullor, som eventuellt träffats så, torde
vara direkta vinddrivare liksom de tofsvipor från Skottland, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
