Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Järnsparven, Prunella modularis, funnen häckande i Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smärre MEDDELANDEN 2 39
Den beskrivning på de omnämnda bonas byggnad, som ovan
lämnats, tyder med bestämdhet på järnsparvbon och saken
bekräftades till fullo av det insända boet. Äggens storlek och utseende
ådagalägga likaledes samma sak. Järnsparvens ägg pläga ha en längd
mellan 17,8 och 21 mm. samt en tjocklek av 13,; till 16 mm. Ett av
baron Banér tillvarataget rötägg mätte omkring 21 mm. i längd
och 14 i tjocklek (det andra hade tyvärr spräckts under
posttransporten.) Även måtten överensstämma sålunda med dem från
järnsparven kända. Det lider sålunda intet tvivel, att järnsparvar
häckat i år på det uppgivna stället, varigenom en intressant
utvidgning av artens häckningsområde ägt rum. Såsom för några år
sedan meddelades i denna tidskrift, har järnsparven även funnits
häckande på Kolmården, i Krokeks socken. Det synes sålunda,
som om det tomrum i artens utbredning i de östra delarna av Göta
och Svealand, som hittills funnits, skulle hålla på att fyllas. Det
skulle kunna vara möjligt, att järnsparvens flyttning förliden vår
påverkats av de ogynnsamma väderleksförhållanden, som då på
inånga ställen rådde, så att en del fåglar därigenom tvungos att
stanna någon tid på en sydligare breddgrad, än vad som gäller
för arten i allmänhet i östra Sverige. Om detta dröjsmål blev
förlängt genom omständigheterna, skulle man kunna tänka sig, att
fåglarna skredo till häckning, när tiden därför närmade sig, på ett
hittills av järnsparvar ej bebott område i östra Sverige. Detta
förhållande skulle sålunda bli ett exempel på det, som kallats
»förkortad flyttning». Om ett dylikt kvardröjande och häckande
sydligare än normalt, även upprepas ett annat år med gynnsammare
förhållanden under flyttningstiden, är naturligtvis ovisst. Otänkbart
är dock ej, att fåglarna återvända till fjolårets häckningsplats. I
synnerhet bör detta kunna bliva fallet, om den »förkortade
flyttningen» gällt yngre fåglar, som voro stadda på sin första
återflyttning norrut och sålunda ej hade något minne av en förutvarande
häckningsplats. Ävenledes skulle man kunna hysa förhoppningar
om, att de på den nya häckplatsen uppfödda ungarna följande vår
återvända till den plats, där de blivit kläckta. I det föreliggande
fallet synas dessa dock ej ha varit så talrika, ty då en
järnsparvkull normalt utgöres av 4 till 6 ägg, blir det ej många ungar kvar
i varje kull, när rötäggens antal enligt uppgift varit resp. 3, 2 och 1.
Det vill f. ö. synas, som om det vore rätt vanligt, att i järnsparvens
bo finnas rötägg, ty i sina meddelanden om fågelfaunan vid
Hasselfors, som varit införda i denna tidskrift, har hr M. Magnusson
flera gånger omnämnt, att han gjort liknande iakttagelser. Då
järnsparvboets väggar synas vara både tjocka och varma på grund
av det huvudsakliga byggnadsmaterialet, grön mossa, förefaller det
som äggen skulle vara väl ombonade. Det är därför föga antagligt
att förekomsten av rötägg orsakats av köld, såvida ej fågeln alltför
länge lämnar dem oskyddade. Det intressanta meddelande, som
baron Sten Banér här ovan lämnat, synes sålunda mana till
fortsatta studier av järnsparvens uppträdande och
levnadsomständigheter särskilt i östra Sverige.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
