Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök vid Signilskärs ornitologiska station på Åland den 10—18 sept. 1936. Av Arvid Lundbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BESÖK VID SIGNILSKÄRS ORNITOLOGISKA STATION 201
vännen, sjökapten Carl Holmqvist. Ålands
fågelskyddsförening arrenderar nu jakten på 15 år (räknat från 1927) på
icke mindre än 160 st. holmar och skär inom åländska
skärgården fördelade på 7 st. fridlysta skyddsområden, av vilka
Signilskärs och Mariehamns äro de största. År 1929
upprättades den ornitologiska stationen, vars verksamhet helt
bekostas av Fågelskyddsföreningen, vilken likväl uppburit ett
årligt anslag av 6- à 8,000 fmk. — alltså ungefär 5- à 700 sv.
kr. — av de åländska myndigheterna (landsting och
landskapsstyrelse) som bidrag till det vetenskapliga arbetet. Även
har Societas pro Fauna et Flora et Fennica lämnat ett mindre
bidrag till anskaffande av fångstapparater.
Observationerna bedrivas f. n. under fem månader om
året i två perioder. Den första perioden omfattar tiden 15
april —15 juni, den andra 15 aug.—15 nov. Det dagliga arbetet
pågick under min vistelse på Signilskär från kl. 8 f. m. till kl. 9
e. m. endast avbrutet av en kortare middagsrast. Tre gånger
dagligen, kl. 9, kl. 15 och kl. 21 antecknades temperatur,
barometerstånd, vindriktning, vindstyrka och molnighet, varigenom
tillförlitliga uppgifter ang. väderlekens inverkan på
flyttningsfrekvensen erhålles. Erfarenheten har givit vid handen, att
fågelsträcket är livligast omedelbart efter en kraftig
lågtrycksperiod.
Fångsten av flyttfåglar skedde i tre st. fångstburar, till
sin konstruktion påminnande om jättestora ryssjor, varierande
i längd från 20 till 50 meter. Principen framgår av
nedanstående fotos. Fåglarna motades in i de långa fångstarmarna,
slogo emot den snedställda glasrutan, som de trodde utgjorde
vägen till frihet, föllo ned i det innersta fångstrummet, från
vilket de genom en liten vippanordning hindrades att åter
taga sig ut. Så snart de ringmärkts och bokförts med den
mest minutiösa noggrannhet släpptes de ånyo. En del arter
vägdes likväl dessförinnan. Så t. ex. nedstoppades varje
kungsfågel försiktigt i en väska och medtogs till stationen, varest
den överflyttades i en liten papperspåse och vägdes. Först
därefter återfick den friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
