Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till kännedomen om bivråkens (Pernis apivorus) häckningsförhållanden. Av Edvard Rådberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännedomen om bivråkens häckningsförhållanden 20g
i. 2. 3. 4.
1932 lövklätt utan häckning en unge, ett rötägg
1933 två ungar en unge lövklätt utan häckning en unge
1934 ett rötägg obebott lövklätt utan häckning obebott
1935 lövklätt utan häckning obebott lövklätt utan häckning två ungar
1936 lövklätt utan häckning en unge, ett rötägg en unge, ett rötägg lövklätt utan häckning
Bivråkens svaga reproduktionsförmåga framträder här
starkt. Ett av bona har sålunda legat bebott men ägglöst
tre år på rad. Troligen rör det sig om olika bivråkpar, som
efter varandra hävdat boet. En egendomlighet med de
obebodda bivråkbona är att de sällan eller aldrig beläggas av
ormvråk eller duvhök. Själv har jag aldrig observerat det,
trots iakttagelser vid ett stort antal bon. Annars är det ju
mycket vanligt, att olika rovfågelarter växelvis inneha samma
bo. Man kan ju förmoda, att anhopningen av larv- och
honungskakor i bivråkboet göra det mindre tilltalande för andra
med annan diet.
Att bivråken trots sin svaga fortplantning och trots
okunniga människors förföljelse, särskilt under flyttningarna, ändå
kunnat hålla sin numerär någorlunda upp, får tillskrivas det
lyckliga förhållandet, att den i regel får häcka ostörd.
Möjligen når han också en hög ålder med därav följande talrika
häckningstillfällen. Hans sena häckning och den
omständigheten, att såväl de vuxna fåglarna som ungarna äro mycket
tystlåtna vid boet, minska risken för att häckplatserna bli
upptäckta. Man kan dock icke undgå att göra den reflexionen,
att bivråken är en fågel på retur. Han behöver förvisso allt
det skydd, naturvännerna kunna skaffa honom, om han ej så
småningom skall försvinna ur vår fauna.
14 — 36602. Fauna och Flora 1936. Haft. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
