Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska anteckningar från en Ölandsresa. Av Rune Bollvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 20
RUNE BOLLVIK
Iakttagelserna under första tiden har jag ansett lämpligt
att meddela i kronologisk ordning, emedan då just ingen
lokal blev föremål för mera ingående undersökningar. I Lofta
by uppehöll jag mig emellertid jämförelsevis lång tid och
lägerplatsen där var utgångspunkt för exkursioner vid Knisa
mosse och Södviken på östkusten samt en gång vid Marsjö
mosse, varför en sammanställning av de iakttagna arterna
från åtminstone de två förstnämnda lokalerna kan anses vara
på sin plats. Här vill jag då betona, att det ursprungligen ej
var min avsikt att lämna någon redogörelse av vad jag sett
under dessa dagar på Öland, varför jag oftast ej hade en
tanke på att försöka bedöma de olika arternas
förekomstsiffror, t. ex. vid Knisa, vilket ju som komplettering skulle ha
sitt intresse.
Knisa mosse, drottning Viktorias fågelskyddsområde, har
ju tidigare utförligt avhandlats av professor Lönnberg i denna
tidskrift, och i Sveriges Natur för 1933 redogör hr V.
Hasselblad för bl. a. Knisa mosse och Holmen i Södviken i sin
uppsats »Några öländska fågelmyrar». Färska uppgifter från
en fågellokal äro ju emellertid alltid av visst värde, emedan
fåglarna ofta högst väsentligt växla i förekomst och
uppträdande, varför redogörelsen från nämnda platser trots sin
ofullständighet icke helt torde sakna intresse.
Deri 31 maj. Sedan jag på f. m. väl kommit till
Borgholm, begav jag mig direkt till slottsskogen för att höra på
sångare. Näktergalen var den första, som mötte mig redan
på alvaret vid slottsruinerna. Sången var stark och
ihållande, trots att det var mitt på dagen. Från lövskogen
nedanför ruinerna hördes en våldsam kör av fågelröster. Sångarna
hade här också ett sannskyldigt eldorado i den fuktiga, täta
lövskogen, mest bestående av ek och hassel och med på sina
håll nästan ogenomträngliga hagtornssnår omväxlande med
små ängspartier och öppna gläntor. Särskilt svarthättans
härliga, klara toner sprungo fram från alla håll i grönskan
och överglänste alla de övriga sångarnas. I kören urskildes
för övrigt: trädgårdssångare, törnsångare, lövsångare, grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
