Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ornitologiska anteckningar från en Ölandsresa. Av Rune Bollvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORNITOLOGISKA ANTECKNINGAR FRÅN EN ÖLANDSRESA 22 1
dock icke av, väl beroende på den olämpliga tidpunkten.
Fågellivet var vidare ganska rikt. Av änder var stjärtanden den
avgjort allmännaste. Honor med ungar i olika storlekar var
en ganska vanlig syn. Flera drakar iakttogos också och vid
ett tillfälle flögo drake och hona i sällskap. Stjärtandhonans
läte påminde om krickhonans, men i oro för ungarna om
gräsandens. Årta och kricka förekommo om också icke allmänt.
En krickhona med hela 12 små dunungar sågs på en
vattensamling innanför strandlinjen. Gräsand iakttogs och skedand
i par observerades några gånger i luften. Franzén såg hona
med små ungar. Dykänder såväl i inskränkt som mera
vidsträckt bemärkelse voro även representerade. Mellan Mellby
ör och »fastlandet» i det lilla sundet, som nu på grund av
vattenståndet var uppdelat på två vikar, simmade ett drygt
tiotal viggar, svartvita hanar och mera diskret färgade honor
om varandra. Svärta och ejder flögo förbi några gånger. Av
andfåglar i övrigt kan nämnas gravand och småskrake. Den
sistnämnda, en hane, flög endast förbi utmed stranden mot
norr. De vanligaste vadarna voro tofsvipa, strandskata och
rödbena. Strandskatan höll till lika allmänt uppe på de
vidsträckta ängarna som vid stränderna. Ett bo med fyra
ruvade ägg av rödbena uppletades på en ranunculusäng för
fotografering. Från alla håll fingo vi ovett av upprörda
strandskator och rödbenor. En rödbenhane hade uppvisning i sin
flyglek. Han steg med dallrande vingslag och sjönk därpå
med nedsänkta, stela vingar, steg igen o. s. v. hela tiden
beskrivande en cirkelbana. Allt under ihållande »ty, ty, ty,
ty ...» i medelhastigt tempo. På stenarna vid västra
stranden av den genom vattenståndet till halvö ombildade ön fick
jag i kikaren syn på en flock om c:a 20 kärrsnäppor. Voro
dessa måhända stadda på flyttning eller varför uppträdde de
i flock? Utom de brushanar vi tidigare sett på
tornerings-platsen, fällde en mindre flock vid stranden och gjorde genast
ansats till strid. Det var också allt, och snart gåvo de sig
iväg. Enkelbeckasin och större strandpipare iakttogos. Vad
som förvånade var, att vi inte ens sågo skymten av storspov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
