Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - En strid mellan kråka och duvhök med oväntad utgång - Nordlig häckningsplats för skogssnäppa, Tringa (Totanus) ochropus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
smärre meddelanden
vittnesmål »i det tydligen mycket intressanta kråkmålet». Han
hade företagit en noggrann undersökning av höken och skriver
härom följande. »Jag mottog från hr Arne Witte en normalt
utvecklad duvhök, ung hane för detta år. Av yttre skador kunde
jag före fågelns flående ej se någonting. Endast litet blod hade
runnit ut i fågelns vänstra mungipa och ur örat. Men vid flåningen
märktes genast ett ganska egendomligt trattformat och tämligen
djupt sår mitt i rygglinjen vid halsfästet. Hugget — eller kanske
huggen — har varit så kraftigt, att halsen till mer än hälften
lösslitits från kroppen och så att även ryggmärgssträngen slitits av.
Men kråkans näbb hade trängt ännu djupare in genom de sega
och ganska hårda ben- och muskellagren och sårat hökens lungor
därunder, så att blödning uppstått. Det är detta blod, som genom
luftstrupen runnit ut ur mungipan och (sekundärt) kommit till örat.
Sårets genomskärning var c:a 12 mm. längs ryggraden, men något
mindre åt sidorna. Några andra sår eller blånader på skinnet
fanns inte.»
»Hugget genom ryggmärgen har naturligtvis varit så gott som
ögonblickligt dödande. Lungblödningen hade nog eljest blivit
dödsorsak även den.»
Ovanstående berättelse skildrar en ovedersägligen mycket
egendomlig tilldragelse av hart när enastående art. Tack vare
konservator Kihléns noggranna undersökning kan man dock få en tydlig
föreställning om stridens utveckling och förlopp. Såsom ett bidrag
till förklaring till saken må erinras därotn att inom djurvärlden
oftast den anfallande, även om i och för sig underlägsen, vinner
seger. Duvhöken har varit ung och oerfaren, kråkan gammal och
stridbar. Hon har säkerligen, då höken flydde, huggit åtskilliga
gånger i hökens rygg för att kunna åstadkomma ett så stort och
djupt hål. Blodet vid örat har ej framkallats av något hugg där
och det har ej kunnat tränga dit direkt den inre vägen från
lungorna genom luftstrupen, utan det har säkerligen kommit ut genom
näbben och sekundärt, när höken föll till marken besudlat
öron-trakten, alldenstund det just fanns blod i mungipan på samma sida.
Detta bekräftas även därav, att ingen skada vid hökens
konservering påträffats i eller kring dess öra. Herr Witte har blott fått se
stridens slutskede, då den segrande kråkan gav det dödande hugget,
som avslet ryggmärgen. I varje fall är denna händelse mycket
märklig och värd att uppteckna.
Nordlig liäckningsplats för skogssnäppa, Tringa
(Totanus) ochropus.
I anledning av de uppgifter, som återfinnas i arbetet »Svenska
Fåglar» av Einar Lönnberg angående skogssnäppans Tringa (Totans)
ochropus utbredningsområde i Sverige, vill jag meddela, att jag den
14 sistlidna juli strax norr om Stordalen påträffade en skogssnäppa
på en myr nära Torne träsk. Jag kom henne ganska nära, men
när jag blev alltför närgången, lyfte hon och kretsade, högljutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
