Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borstigeln, Acanthobdella, funnen i Sverige, en intressant nyhet i vår fauna. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borstigeln, acanthobdella, funnen i sverige 25 I
finnas i alla dessa sjöar är oavgjort, men i Sitasjaure
förekomma de i riklig mängd på rödingarne.
I Lilla Luleälvs vattensystem finnas borstiglarne bl. a. i
forsarna mellan Parkijaur och Purkijaur i stor mängd, men
enligt uppgift av tillsyningsman Theodor Nordlund skulle
de där endast uppträda på harren1, ej på laxöringarna. Om
detta är konstant synes det vara egendomligt, emedan såsom
ovan sagts iglarne i St. Luleälv med förkärlek angripa de senare.
Dock hade ingen av ett tjog där fångade laxöringar några iglar
den 19 sept. i år (D. A.).
I Pärlälven, som faller ut i Purkijaur, ha hittills ej några
borstiglar iakttagits, ehuru herr Dan Anderson haft tillfälle
att fiska där några gånger och därvid fångat både harr och
laxöring. Utbredningen av borstigeln är således ännu ej så
noga känd, men det torde få anses som sannolikt, att den
förekommer även i andra vattendrag än de hittills nämnda,
liksom även i andra delar av dessa än de här anförda.
Borstiglarne visa sig ej alla tider av året, utan de synas
saknas om våren och till midsommartid ungefär. »Troligen
börja de visa sig under första hälften av juli» (D. A.). De
förekomma sedan till långt fram på senhösten, men bestämd tid
har ej heller i detta avseende kunnat fastställas. I början av
oktober i år träffades varken på harrar eller laxöringar några
iglar vid Edefors i Lule älv, enligt meddelande, men kanske
utbredningen ej sträcker sig så långt nedåt älven.
Den tid de visa sig, kan en fisk vara angripen av flera
iglar. Dan Anderson säger, att man stundom kan finna vid
ryggfenans bakre del, där de synas helst vilja sitta, en »tät
grupp av ända till 8 à 10 stycken, fördelade på båda sidorna.
De sitta mycket tätt, ibland så, att man ej kan se annat än
att två iglar ena sig om samma hål». Att borstiglarne välja
nämnda plats på fisken till fästepunkt, kan möjligen bero därpå,
att parasiterna där finna bästa strömlä. Det är tydligtvis
mycket att söka utröna, innan man kan få en tillfredsställande
utredning om dessa intressanta djurs levnads historia. Deras
1 liksom även talrikt i Harrejaure, Jokkmokk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
