Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur - Thrydsen Meinertz, Storkrebs III. (Danmarks fauna. 42) - Edvard Wibeck, Kävsjön, Smålands märkligaste fågelsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur,
Danmarks Fauna. 42. Thydsen Meinertz: Storkrebs III. Ring-
krebs, 2 Bænkebidere (Land- og Ferskvandsisopoder. G. E. C.
Gads Forlag, Köbenhavn 1936. (92 sid., 46 fig.).
Det är de kräftdjur, som vi här i landet i dagligt tal kalla
»gråsuggor», som äro föremål för behandling i detta nyutkomna
häfte av serien »Danmarks Fauna». Landgråsuggorna, Oniscoidea,
äro ganska talrika och i Danmarks fauna representerade av 15
släkten till 3 familjer. Hos oss äro de flesta eller omkring ett
dussin släkten funna i flera eller färre arter. En del av dem äro
dock troligen ej från början inhemska, ty de ha blott funnits i
växthus, dit de kunna anses ha blivit införda med växter,
importerade från utlandet. Den största av alla här omtalade, är Ligia
oceanica, som blir 3 cm. lång. Den lever, såsom namnet antyder,
vid havskuster. Någon svensk lokal för den är ej omtalad, men
då den förekommer på många ställen i Danmark, bl. a. på
Bornholm, och utefter norska kusten ända till Trondheim, torde den väl
också kunna finnas någonstädes vid vår västkust. Den vanligaste
landgråsuggan hos oss torde vara Oniscus asellus, som träffas
allmänt särskilt i vårt lands södra delar och når en längd av 17 mm.
Då här föreliggande arbete lämnar utförliga beskrivningar med
examinationstabeller för familjer, släkten och arter, torde det kunna
vara en god ledning för dem, som önska taga reda på och
bestämma de former, som förekomma i vårt land. Till
sötvattens-gråsuggornas avdelning, Asellota, finns blott en art, den välkända
vattengråsuggan, Asellus aquaticus, som har en vidsträckt
utbredning över hela Europa och vidare österut genom Sibirien samt i
söder till Nordafrika.
Edvard Wibeck: Kävsjön, Smålands märkligaste fågelsjö. Sv. Skogs-
värdsföreningens Tidskr., årg. 1936, hft II.
Denna sjö har ofta varit omtalad för sin fågelrikedom och
förf. har redan i sin ungdom och alltsedan ägnat sin
uppmärksamhet åt den. Han giver nu en sammanfattning av sina studier
där och skriver sjöns historia. Med stöd av d:r Erik Nilssons
geologiska undersökningar visar han, att den utgör en av resterna
av en jättestor fornsjö, i vilken även flera andra sjöar ingått, t. 0.111.
Bolmen, varför den kallats »Forn-Bolmen». Genom landhöjningens
olikformighet lyftes denna fornsjös botten hastigare i norr än i söder, så
att den därigenom sprängdes sönder och uppdelades mer och mer un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
