Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden - Kungsfiskaren, Alcedo atthis ispida, har häckat vid Ronneby 1936 - Mustaschfladdermusen, Myotis mystacinus, funnen i Västerbotten - Några meddelanden om fåglar, sedda under år 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
smärre meddelanden
Emellertid löper en gångstig och körväg till gärdena söderut
utmed åkanten. Strandbrinken är 2—3 meter hög, och marken
utgöres av lera. På andra sidan ån löper den starkt trafikerade
Nedre Brunnsvägen. Vattnet i Ronnebyån är som bekant mycket
förorenat av trämassefabrikens avfallsämnen, som förorsakat stor
fiskdöd i ån. I våras gingo emellertid mycken småfisk upp från
åmynningen. Det är kanske denna sak, som lockat kungsfiskaren
att slå sig ned här trots den livliga trafiken i och omkring ån.
Jag instruerade pojkarna att icke på något sätt störa fågeln
vidare, vilken uppmaning de noggrant respekterade. Vi avvakta
nu med spänning, om kungsfiskaren även nästa år skall göra oss
den äran. Emellertid försvann fågeln i början av juni. Sannolikt
uppsökte han friskare vatten, då ungarna blevo flvgga.
Ronneby den 18 okt. 1936.
Hilding Westberg.
Läroverksadjunkt.
Mustaschfladdermusen, Myotis mystacinus, funnen i
Västerbotten.
Lektor Otto Holm har vänligen överlämnat ett exemplar av
ovannämnda fladdermusart, som han erhållit i »Bäckån, som utgör
en del av Bäcks by i Bureå socken» i Västerbottens kustland, i
september. Visserligen har denna fladdermus förut tagits så långt
norrut som i Jokkmokk, men då det är en av våra mera sällsynta
arter, och fynden äro få och sporadiska, har det ansetts vara av
intresse att omnämna denna sak såsom ett bidrag till den rätt
ofullständiga kännedom vi äga om våra fladdermöss. Den är en
av våra mindre arter. Inom sitt släkte kännes den igen på
följande egenskaper: det framåtböjda örat når knappt förbi
nosspetsen. Foten är liten, ungefär av halva skenbenets längd.
Svans-flyghudens elastiska tvärband äro regelbundna och väl synliga,
omkring 12 till antalet. En svanskota skjuter fram ur flyghuden.
Några meddelanden om fåglar, sedda under år 193(>.
Härmed ber jag få insända uppgifter om några fågeliakttagelser,
som synas vara av ett visst intresse.
Gråärlans (Motacillu cinerea) bo i Huskvarnaån fann jag i år
den 6 maj i en bergvägg. Detta var beläget i en klyfta på en
grästuva från föregående är. Jag kunde med kikare från motsatta
stranden se de gamla i och vid boet samt senare även ungarnas
huvuden och gap. Dock var det omöjligt att taga sig dit i det
höga vattenståndet, som då rådde, utan stegar och dylikt, vilket
jag ogärna ville göra, då platsen var allt för exponerad mot
allmänna vägen. På Vapenfabrikens område, där tidigare bofynd
gjorts, kunde jag i år ej finna något, men den 8 maj såg jag där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
