Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förspel i himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HERREN.
Ja,
min tjänare.
MEFISTOFELES.
Ja väl, men på sitt eget vis!
Ej jordisk är den tokens dryck och spis,
han fylls av jäsluft, far i molnen gärna
och, slav av halvmedveten dårskaps röst,
av himlen kräver han var skönsta stjärna,
vill njuta högsta fröjd vid jordens bröst,
och intet fjärran, intet när kan värna
hans barm mot ve och ge hans hjärta tröst.
HERREN.
Fast tjänarn ännu saknar sans och tukt,
skall han dock nå den klarhet, som han önskar;
så bidar odlarn blom och gyllne frukt
för år, som komma, när hans telning grönskar.
MEFISTOFELES.
Vad slår ni vad? På honom får jag bukt!
Ger ni mig endast tillstånd, säg,
att varligt föra honom på min väg?
HERREN.
Hans jordelevnad hör dig till,
då må du verka på hans öde.
Så länge mänskan strävar, far hon vill.
MEFISTOFELES
Nå tack! Ty gäller det de döde,
då har jag gärna små förhinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
