Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studerkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är jag en del av delen, som var allt en gång,
en del av mörkret, som till sitt förfång
fött ljuset; dottern stolt har sig på tronen satt,
på rummets tron, som tillhör modern Natt.
Dock kämpas än: hur ljuset sträva må,
vid kroppar häftar det ändå,
från kroppar strömmar det, dem ger det färg och glans,
av kroppar hämmas det i loppet,
och inom kort - jag hyser nu det hoppet -
hör det med kropparne till vad som fanns.
FAUST.
Ditt ädla kall jag nu förstått:
i stort förmår du ej förstöra,
fördenskull börjar du i smått.
MEFISTOFELES.
Ack, föga är därmed att göra!
Det något, som mot intet träder opp -
jag menar denna plumpa värld -
bekämpar jag med städse gäckat hopp,
men har ej framgång på min vapenfärd.
Trots vågor, stormar, jordskalv, brand
förbliver lugnt till sist så hav som land.
Och djur- och mänskoynglets syndaflod!
Slikt otyg är omöjligt att förgöra;
till graven må jag millioner föra,
dock spelar jämt ett nytt och livligt blod.
Så går det på; man kan bli galen!
Tänk blott av frön de gränslöst stora talen,
som uti luft och jord och vatten gömma sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
