Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannfruns hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEFISTOFELES.
Vem vet, vart himlens vind förspred den?
När sen han till Neapel kom
och där som främling såg sig om,
fann då en vacker fröken honom värd
sin ömhet och sin kärleks gärd.
Så mycket gott hon honom gjorde,
att efterslängarne han sporde
intill sin saliga hädanfärd.
MARTA.
En bov! En tjuv mot sina barn!
Trots all sin nöd, trots allt elände
förblev han vad han var: ett skarn.
MEFISTOFELES.
Ja, därför fick han ock en sådan ände.
I edert ställe lät jag nu ett år
i hövisk änkesorg passera
och kunde mellertid nytt äktenskap planera.
MARTA.
Ack, sådan make som min förste får
jag troligen i denna värld ej mera.
Den hjärtans token hade blott det fel
att älska kvinnfolk, vin och vandringslivet
och sitt fördömda tärningsspel.
MEFISTOFELES.
Nå nå, det kunde gått, om ni för egen del
fått vid pass lika mycket eftergivet.
På sådant förord ville jag
med eder växla ring i dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
