Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mulen dag. I det fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förvandla honom åter i hans älsklingsskepnad, att
han må krypa på sin buk i sanden framför mig
och jag trampa honom, den förkastade! - Icke den
första! - Jämmer, ofattlig för en människosjäl,
att mer än en varelse sjönk i detta eländes djup,
att icke den första, som vred sig i dödens kval
inför den evige förbarmarens anlete, sonade alla
de andras skuld! Mig tränger genom märg och
ben denna endas ve; du hångrinar förnöjt åt
tusendes öde.
MEFISTOFELES.
Nu stå vi åter vid vettets råsten, där ert
förstånd, I människor, vippar över. Varför slår
du dig i lag med oss, om du ej kan göra det med
gagn? Du vill flyga, men är ej trygg mot yrsel.
Trängde vi oss på dig eller du dig på oss?
FAUST.
Skär ej glupska tänder så emot mig! - Det
äcklar mig. - Store, härlige ande, som i nåd gav
mig din åsyn, du, som känner mig till själ och
hjärta, varför smida mig vid denne skändlige ledsagare,
som fägnar sig åt skada och glädes åt
fördärv?
MEFISTOFELES.
Har du talat ut?
FAUST.
Rädda henne eller ve dig! Den rysligaste
förbannelse i årtusen över dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
