- Project Runeberg -  Faust och fauststudier /
258

(1915) Author: Viktor Rydberg, Johann Wolfgang von Goethe - Tema: German literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälten och vid Peneios, åtskiljas således Faust,
Homunculus och Mefisto. Den sistnämnde råkar
in bland gripar, arimasper, sfinxer och sirener.
Han harmas å den påklädda osedlighetens och
anständighetens vägnar över den myckna nakenhet
fram och bak han möter här. Fikonlöv och överklistringar
reta mer hans smak: de påminna så
småtrevligt om det första syndafallet och fresta
till nya. Han trives icke. Dessa vidunder ha i
själva sin fulhet något klart och duktigt. Först
när han kringdansas av de gäckande lamiorna och
äntligen påträffar Forkys’ döttrar, nattens och
djupets äckliga avkomma, känner han sig i värdigt
lag. »Kaos’ älskade son» är deras nordiske broder.

Den lille pigge Homunculus har ock sitt mål,
och det har han medvetet för sig. Hans skönhetslängtan
brinner i skröpliga lemmar, alstrade av den
medeltida lärdomens onatur. Glaset, vari han
föddes, omsluter honom ännu som klostercellen
tankelivet: på en gång dess fängelse och dess
hägn. Det är dock, i trots av Mefistofeles’ gensaga,
någonting värt att vara människa i ordets
fulla mening, och det vill Homunculus, skall han
ock nödgas börja från början och i havet, varelsernas
moderliv, gå till mötes alla de skiften
genom vilka naturen utvecklar allt högre former,
tills hon vinner vad hon eftersträvar: människan.
Mot havet styr ock Homunculus sin färd, och där,
på de egeiska böljorna, utbreder sig för honom ett
skådespel, vari han anar andens och naturens, det
gudomligas och det mänskligas föreningsfest. På
de silverskimrande vågorna röra sig i slingrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:03:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faust/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free