Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredd av sin egen stormvinds makt
över den nattliga staden.
Flyende såg jag i rök och eld,
såg i ringlande lågors sken
rysligt vrede gudar mig när,
skridande hän i dystert kvalm,
hemskt omblixtrat av flammor.
Så sjunger på trapporna till Spartas konungaborg
en kor av trojanska flickor, som från sin
grusade fädernestad följt Helena till hennes barndoms
hem och makes härd. De hava just nu
ditlänt. Med sansade känslor, fast bestormad av
minnen, ljuvliga och sorgsna, trädde deras härskarinna
över den tysta borgens tröskel. Men hon
återvände, upprörd av en ohygglig syn. Där inne
i salen satt, nedhukad vid äriln, en kvinnlig
skepnad, som tedde för henne ett rysligt anlete
och lyfte handen som till en varnande åtbörd. Nu
visar sig skepnaden mellan dörrposterna för allas
ögon. Det är Forkyas, jättestor och vidrig att
åse. Koren klagar över de dödliges lott, vilkas
skönhetsälskande ögon måste lida det fulas uppenbarelse,
medan Foibos’ heliga blick aldrig varsnar
skuggan. Vred och hånfull genmäler Forkyas, att
blygsel och fägring aldrig följas på jordisk stråt.
Hon, som så smädligt mötes av denna mannakraftsugande
cikadsvärm, hon, Forkyas, är dock
konung Menelaos’ trotjänare, som vårdat borgen
och de furstliga skatterna i allas frånvaro. Forkyas
gör krav på drottningens skydd mot den fägringsstolta
trälskarans förnärmelser och tillkännager,
att allt skall snart vara redo för offret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
