Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur sorgespelets andra del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när bredda vingar örnen häva
högt över tallkrönt stupas rand,
och tranan ses mot hemmet sväva
ut över hav, ut över hand.
Vad de gamla folkböckerna förtälja om Faust,
huru han vistades vid kejsarens hov, där frammanade
Helena och Paris samt ingick förening
med den helleniska drottningen och födde med
henne en son, det har nu Goethe nyttjat till klädnad
för sina tankar. Då Faust letar efter ett värdigt
levnadsmål på jorden, söker han i själva verket
en ädel naturlighet, ett tillstånd, vari det mänskliga
livet i sin helhet, dess tankar, känslor och drifter
helgas och samklinga med en helgad natur. Det
vaknade studiet av antiken har öppnat honom en
värld, där naturens förklaring tyckes honom vunnen
och släktets paradislängtan tillfredsställd
genom konsten. Inbillningskraftens magi flyttar
honom in i den världen, och han lever vid Helenas
sida ett arkadiskt liv, som synes dådlöst, men ej
är utan äring för hans utveckling.
Ty den, som tagit skönheten på allvar, skall
taga plikten likaledes. Han lider av det fula, som
okunnighet, nöd och träldom alstra omkring honom,
och varje barnanlete, som, ädelt danat,
stämplas av vanvårdnaden med det råa eller slöa,
är honom en anklagelse mot samfundsordningen
och en maning att verka för ett bättre rikes tillkommelse.
Sålunda kan känslan för det sköna
egga till arbete för det goda. Men den, som tagit
skönheten på allvar, vet ock, att det enskilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
