Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rygg. Det går en rystning genom de oskuldsfulla
änglasjälarne vid detta möte, anlete mot anlete,
mellan den allgode och den onde. Men Mefistofeles
står lugn och hans tunna läppar le. Han
bugar ännu en gång djupt och mjukt, ty han vet
vad hövan kräver, och rätar sig så upp till en på
samma gång vördsam och otvungen hållning, och
i motsats till änglarnes lovsång börjar han sitt
tal på lättaste vardagssätt:
Då du, o Herre, närmar dig på nytt
och nådigt spörjer: »hur står till bland eder?»
och gärna såg mig här i dar, som flytt,
står även jag i dina hovmäns leder.
Jag kan ej svarva granna tal, förlåt det!
fast alla här må håna mig som platt;
mitt patos, å, du skulle skratta åt det,
om du ej hade vant dig av med skratt.
Om sol och världar kan ej jag förtälja,
ty jag ser blott, hur mänskorna sig kvälja.
Som man hör stöder Mefistofeles sitt uppträdande
i himmelen på ålders hävd; han lägger,
liksom för att håna änglarne, ljudvikt på att Herren
i forna dagar gärna sett honom här; han ursäktar
sina oprydda ord med oförmågan att tala
himmelens hovspråk, som i hans mun, den osminkade
sanningens målsmans, skulle kunna förleda
Herren själv till ett gott skratt; han ger dessutom
en fin vink om, att han såsom konstdomare finner
detta språk hava nog mycket tycke med det högtravande.
Själv har han varken tid eller håg att
syssla med talkonsten. Omkring sig ser han ju
en värld så full av sorg och ve, att även en stackars
sate måste varda hjärtnupen. I djupaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
