Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mottagningen i himmelen. Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framåtskridandet, och därför hänförelsen. Ty
hänförelsen är den ende vägbrytaren åt Guds rike.
Utan hänförelse verkas intet stort, lika visst som
ingen är säll, som ej glömmer sitt själv för ett
högre mål.
Har någon, i vars hjärta Gud tänt rättskänslans
brännande eld, dukat under i kampen
mot tidens makter, framsänder Mefistofeles gärna
en Tersit i prästerlig skrud att över den fallnes
stoft tala till de unge och göra den dödes öde till
varnagel och skildra den frid och välgång, varmed
Herren hugnar de stilla i landena, som aldrig
knutit handen mot övervåldet. Där den lumpnes
makliga väg utpekas som vägen till himmelen,
tycker sig Mefistofeles hava gjort den Gamle på
maktens stol ett lustigt spratt.
Faust har varit en hänförelsens man. Han är det
ännu, men han har kommit till en skiljeväg,
har hunnit in i ett skede av sitt liv, där
Mefistofeles tror sig med framgång kunna ingripa.
Herren tillstädjer detta, och ett slags vad göres.
Mäktar avgrundsanden nedstämma denna eldsjäl
till djuriskt liv, då har han vunnit.
Efter en vördnadsfull bugning fjärmar sig
helvetets sändebud ur rikssalen. Mefistofeles tror
på intet, och därför ej heller på sin seger. Men
han aktar lika litet ett nederlag visst. Då han
genomskrider änglaskaran, glöder i hans ögon ett
förmätet hopp om det godas förödmjukelse.
Änglarne rädas för denna strid, ty de känna,
huru vek han är, jordens son. Men Herren vet
utgången, och de återfå trygd, när de skåda upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
