Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Faust.
Det ingångna vadet roar Mefistofeles. Han vill
genast skrida till verket, vill redan i afton läsa
sig djupare in i den mans själ, som Herren kallat
sin tjänare.
Han känner denne någorlunda förut. Med
en blandning av undran, agg och löje har han
bläddrat i denna säregna levande bok. När
Mefistofeles stod inför Herren, ådagalade han
denna kännedom genom en flyktigt tecknad, men
icke olik bild av Faust.
Han fylls av jäsluft, far i molnen gärna
och, slav av halvmedveten dårskaps röst,
av himlen kräver han var skönsta stjärna,
vill njuta högsta fröjd vid jordens bröst,
och intet fjärran, intet när kan värna
hans barm mot ve och ge hans hjärta tröst.
I en blink är Mefistofeles flyttad från himmelen
till jorden. Den drivkraft, som »utplånar
avstånden» i andarnes värld, heter vilja och för
snabbare fram än ånga och blixt.
Han står nu i en gammal tysk stad, sätet
för den högskola, vars prydnad Faust är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
