Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gossen såg honom ofta, där han, omgiven av
böcker och pergamenter, satt försjunken i tankar
över någon handskrift med underliga tecken. I
det gamla huset fanns en järnhydd dörr, bakom
vilken han innestängde sig för hela nätter, än
ensam, än med andre lärde. Det är, hade modern
sagt, den verkstad, där han efterspårar skapelsens
lönd, tingens hemliga gry och krafter. Utanför
denna dörr hörde sonen mången gång bälgars
gnissel och lågors sprak och såg eldsken genom
en springa uttränga i skiftande färger. Han fick
vid något tillfälle gå dit in, och åsynen av de
vidunderliga verktyg, som stodo kring ugnen eller
fyllde hyllorna, grep honom med känslan av
skapelsens gåtors djup, av det lockande uti att
intränga i dem och det härliga uti att lösa dem med
den letande andens eget ljus. Den känslan fick
sålunda tidigt makt över hans själ, och han hade
ännu icke vuxit ur gossetröjan, innan han med
svällande hjärta lovat, att även han skulle bli präst
i forskningens tempel.
Skolan är detta tempels förgård. Henrik
Faust tillägnar sig dess ordkram med en iver,
som alstras av hans barnatro på en kärne inom
skalet. Språken äro honom endast nycklar till
forntidens vises tankar; matematiken skall öppna
honom stjärnornas värld och dialektiken idéernas.
*
Men en yngling med inbillningskraft blir icke
bokmal, så länge han är ung. Ty skapelsen, som
är fager även för det nyktraste öga, manar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
