Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gömmer en dödande vätska. Men en annan stråle leker
på magern Nostradamus’ bok.
Upp! Fly in i det vida land!
Den underbara boken här
av Nostradamus’ egen hand
skall visa dig, var vägen är.
För Faust ligger magien lika nära till hands
som hon är oss fjärran. Magien sade sig hava
makt att spränga andevärldens portar och lösa
tillvarons gåtor. Den fege skälvde för detta medel,
som gjorde människan till de osynliges träl, om
hon ej själv hov sig till deras herre.
Förståndsmänniskan ler åt magien, men Faust andas ännu
medeltidens luft, och har han icke länge sedan
litat till den lönliga vetenskapen, är det därför
att tänkarn velat i ärligt envig tillkämpa sig vad
magien lovar att med trolldom smyga oss i hand.
Även vi måste medgiva en magi:
inbillningskraftens och trons, och en annan har i
verkligheten aldrig funnits. Demonerna leva och - som
de gamle trodde - tarva sin föda. Men denna
suga de varken ur ångan av offerdjurens blod
eller ur lukten av häxornas brända kött.
Demonerna leva av människans tro på deras tillvaro.
Denna tro var ambrosian, som gav Apollo hans
fägring, var Heidrunsmjölken, som gav Tor hans
mandom, var alrunesaven, som framdrev
djävulens lemmar, horn och klövar. Så länge hellenen
trodde på sin Apollo, men icke längre, hörde
prästinnan den framsyntes röst ur Delfis håla;
så länge nordmannen troende blotade åt Tor, men
icke längre, sågs den rödskäggige med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
