Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men tanken återvänder till andeuppenbarelsen.
Borde icke Faust fröjdas över denna, ty skingrade
hon icke tvivlet på en andevärld och på magiens
makt? Nej, det är icke så Faust fattar saken.
Honom är denna andevärlds tillvaro av ingen vikt,
om hon icke blir honom en källa för högre vetande
och en väg till innerligare samliv med skapelsen.
Ja, det gällde honom lika, om uppenbarelsen
endast vore ett hjärnspöke, en lek av hans
inbillning, förutsatt att de krafter, som sova i
människosjälens djup, genom denna lek blivit väckta till
medvetande och fjärrskådning. Var det
jordanden eller hans eget djupare själv, som nyss
svarade honom - nog av: svaret avskar varje hopp
om ett rikare jordeliv.*
* Här följde ursprungligen i översättning den stora
Faustmonologen med början från orden »Jag lik en Gud»
(jämför Faustöversättningen. sid. 37) jämte de därpå
följande körerna av änglar, kvinnor och lärjungar (sid.
40-42).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
