Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Påskdagen. Faust och Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgmästarn, som vi valt, jo, det är mig en herre!
Nu, då han är det, pöser han allt värre.
Vad gör han då för stan till slut?
På sämre tider alla tecken tyda,
man måste mer än förut lyda
och skatta mera än förut.
De gå förbi en tiggare:
Ej fåfängt ljude här min lira
Gott hjärtelag, glatt sinnelag!
Den vilodag, som alla fira,
han vare mig en skördedag!
De hakpåsige giva denna gång sin skärv utan
att inlåta sig på fattigvårdsfrågan, och de fortsätta
att dryfta sina älsklingsämnen:
Jag vet ej bättre, jag, på sön- och högtidsdagar
än att få språka med en yrkesbror
om krig och krigsrumor, när folk behagar
att klappa upp varann långt bort där turken bor.
Man står vid fönstret, tar sitt glas med smak,
ser båtars mängd, som nedåt strömmen glider,
går glad om kvälln till eget tak
och prisar fred och fredens tider. –
Jag tycker, granne, just som du:
må gärna land och riken ramla
och skallar klyvas mitt itu,
blott allt hos oss blir vid det gamla.
Med vilka ögon den fula käringen där möter
och mäter de täcka flickorna som nalkas! Är det
den vissnades avund till knopparne?
Nej, se så granna! Väna, unga blod!
Vem kan ej lätt förgapa sig i slika!
Blott litet mindre övermod!
Jag kunde skaffa, jag, vad flickor efterfika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
